När jag går på fotboll vill jag se fotboll

Det kanske låter självklart. Men så är det inte för alla har jag konstaterat.

En del vill gärna springa in och ut ett antal gånger under matchen. En del skall alltid gå ut strax innan paus och strax innan matchen är slut. En del vill elda bengaler eller annat som ryker och därmed försena matcher eller få till avbrott. En del vill gömma sig under tifos och byta kläder med varandra. En del vill hoppa och ropa och skrika hela matchen. En del vill slåss och stöka i största allmänhet. En del söker underhållning i största allmänhet och kanske går på bio istället om spelet inte är tillräckligt bra. En del ser det som en familjeaktivitet och går med barnbarnen några gånger per år.

Och jag vill se på fotboll. Det är liksom min grej. Om det sedan är möjligt att få en bit mat och något gott att dricka före, eller kanske efter, matchen så är inte det fel.


Förra året såg jag fotboll på några större arenor. Allianz Arena i München, Amsterdam Arena och Friends Arena i Stockholm. De matcher jag såg var:

Bayern München – Augsburg
Sverige – Frankrike
Sverige – Luxemburg
Holland – Sverige

Fantastiska arenor med en hel del faciliteter, som till väldigt stor del (förutom fotboll) handlar om mat och dryck. Och bekvämlighet. Det är ”nästan inomhus”. Och det är väldigt mycket folk som går och tittar på matcherna. Tre landskamper som drar en hel del folk och ett lag som gynnas av fotbollsturism, visst är det så. Det var fullsatt på Allianz trots att det var ett bottenlag man mötte. Det är inte riktigt den Allsvenska vardagen men ändå intressant att fundera över.

Men vad är det för kringaktiviteter runt matcherna? Inte särskilt mycket egentligen. Om man inte menar supportersamlingar. Svenska Fans har samlingar i samband med landskamper. På ett sätt kul med musik och ”skönsång”, men också en hel del stök. Mycket går ut på att dricka öl. När vi var på Sverige – Frankrike var vi på supportersamlingen i ”garaget” under läktaren på Friends. När det var dags för Sverige – Luxemburg struntade vi i det. Det var lite väl stökigt.

Bayerns supportrar har säkert också någon samling. På Allianz finns en hel del bra ställen där man kan äta gott och ta en öl.

Därutöver är det naturligtvis en del s k sponsoraktivteter. Dessa aktiviteter går ofta ut på mat och dryck och någon som kommer och pratar en stund. Ofta tränaren för de båda lagen. Jag har varit med på några sådana.

Efter matcherna händer inte så mycket heller. På Friends kan man slinka in på Carlsberg Bar och…ta en öl och snacka en stund. På Allianz i München kan man slinka in i restaurangen/baren och…ta en öl och snacka en stund.

Men så mycket av kringaktiviteter hittar jag inte.


När jag var på Amsterdam Arena så köpte jag biljetter genom Svenska Fans. Det innebar att vi fick biljetter på kortsidan ganska högt upp. Inget ont i det. Jag är gärna på kortsidan. Det har sin charm och sina vinklar. På Friends satt vi på rad 1 på långsidan och såg Sverige – Luxemburg. Det har sin charm.
Men i Amsterdam satt vi också bland en massa andra svenskar som köpt biljetter via Svenska Fans. Jag konstaterade att många var där av andra skäl än att titta på fotboll. Dessutom skulle man stå upp på sittplats. Eftersom jag går på fotboll för att titta på fotboll så är det nog tveksamt om jag köper biljetter via Svenska Fans en gång till.


Svensk arenaidrott har bekymmer med sjunkande publiksiffror. Svensk fotboll har bekymmer med sjunkande publiksiffror. Elfsborg har bekymmer med sjunkande publiksiffror.

Det verkar som det är ett bekymmer för all arenaidrott och inte bara fotbollen och Elfsborg. Då är det nog bra att man funderar på det ur ett större perspektiv än bara lokalt i Borås. Självklart ska man göra vad man kan i Borås, men det är nog en del annat som behöver till också. Vad det nu är. Eller så är det en samhällsförändring som är svår att påverka från Elfsborg och Borås.

Ibland kan jag höra att underhållningsvärdet måste höjas och det brukar följas av att spelet måste bli bättre och matcher måste vinnas. Jo, det tror jag de flesta vill. Det blir liksom lite för enkelt att bara säga så. Frågan är hur man kommer dit. Det här handlar naturligtvis om hur man skapar resurser som kan användas till en tillräckligt bra spelartrupp, ledarstab mm. Det tycker jag är en helt annan diskussion.

Ibland hör jag att det måste till kringaktiviteter. Då funderar jag på vad man menar. Vad är det för aktiviteter man vill ha? Förr kunde en fallskärmshoppare komma med matchbollen, Fristad Ungdomsorkester spela innan matchen och i halvlek eller nån lokal artist spela. Undrar om det är sånt man menar? Skulle inte tro det.

Ibland är det för högt biljettpris. När underhållningsvärdet går ner är man inte beredd att betala så mycket. Det här blir en knepig ekvation. Låt säga att snittpriset är 200 kronor för en biljett och man tycker att 100 kronor är rimligt att betala. En halvering av priset innebär att publiken måste dubbleras för att det ska bli samma intäkter. Knappast möjligt, samtidigt som det handlar om mycket pengar.
Innebär en sänkning med 10%, dvs. med 20 kronor någon skillnad? Förmodligen inte.
Inte en helt enkel ekvation.

Ibland hör jag att man inte vågar ta med sig sina barn och gå på match. Det är för stökigt och oroligt. Risken blir för stor och man vill absolut inte gå på ståplats där klacken är. Det blir definitivt för farligt.

Ibland kan jag läsa att familjefäder går på match i allt mindre utsträckning. En match tar väl upp mot tre timmar allt som allt och den tiden lägger man hellre på familjen. Samtidigt som man kanske sneglar på en TV eller skärm. Skulle man lägga på mer kringaktiviteter så tar det ännu längre tid och blir förmodligen ännu mindre intressant.


Vad ska man göra då?

Självklart finns det ingen quick fix. Förmodligen kan man och bör man skruva i en massa olika saker. Som hur man kommunicerar med de som är intresserade. Att bli mer digitala och närvarande digitalt. Jag tror också det är viktigt att göra det genuint och inte hitta på något för sakens skull som jag nyligen läste att någon tyckte man skulle göra. Gör det på riktigt.

Fler och bättre marknadsaktiviteter är säkert en ingrediens.

Men den stora grejen tror jag är Borås Arena 2.0.

När Borås Arena byggdes var man först i Sverige att bygga en ny arena på många år. För 13 år sedan. Man lyckades också göra det med förhållandevis små medel, vilket innebar att den var ”strippad”. Sedan dess har det byggts ett antal arenor runt om i landet. För att inte tala om ny- och ombyggnation runt om i Europa. Arenor som har en annan bekvämlighet och helt andra faciliteter.

Vi är bekväma av oss. Vi vill kunna sitta på första raden på Friends i ösregn utan att bli blöta. Vi vill kunna värma oss. Vi vill kunna äta något ”vettigt”, dvs. inte bara en korv med bröd och en chokladkaka. Vi vill kunna gå in någonstans efter matchen, ta en öl och snacka lite. Vi vill kunna samlas på en pausyta där det inte blåser och regnar för att snacka en stund före matchen, i paus och efter.

En ombyggd arena med större möjligheter till bekvämlighet tror jag skulle betyda väldigt mycket.


Bara en sak till. Anders Svensson har slutat spela i Elfsborg, i Allsvenskan och i landslaget. Han kommer inte tillbaka och vi får ingen ny Anders Svensson.

Med tanke på den nivå han höll i Elfsborg och internationellt så kom han egentligen tillbaka ett antal år för tidigt. Jag är och tycker vi ska vara tacksamma för det han gav oss, men nu är epoken över. Man kan skriva bloggar som har hans nummer och på andra sätt försöka hålla fast vid ikonen, men han har slutat.

Han var unik och vår meste landslagsspelare någonsin, men han har satt punkt.

Vi kommer inte att få se en ny Anders Svensson, men vi kan få se andra väldigt duktiga spelare som är duktiga på andra saker. Det är inte fair mot de som kommer efter att ständigt jämföra.

Det är dags att acceptera det.

Låt det stanna där.


Till sist. Kanske är det mig det är fel på. Som vill se på fotboll. Jag och andra som vill se på fotbollen kanske skulle stanna hemma. Då kan jag göra något annat vettigt när de som tycker det är kul att elda gör det så matchen förskjuts eller får ett uppehåll.

Eller så försöker alla visa respekt för varandra så matchen blir något för alla. Ett bra sätt kan ju vara att följa de lagar och regler som finns.

2 reaktioner till “När jag går på fotboll vill jag se fotboll”

  1. Tack, Thomas, för en bra skriven och riktig beskrivning av fotbollen. Tränare och andra ledare har ett stort ansvar att respektera domare och motståndare och att motarbeta det ständiga fusket vid inkast och frisparkar, filmningar och annat spelsabotage. Vad kan man förvänta sig av publiken när spelarna uppträder som de gör. Av någon anledning fungerar det här mycket bättre inom damfotbollen.

    Gilla

    1. Hej Einar, tack för din kommentar och vänliga ord! Jag identifierade tre saker som du hade synpunkter på och som jag vill kommentera. De tre var: fusk, filmningar och damfotboll.
      Med fusket förmodar jag att du menar att man inte lägger frisparken/inkastet där förseelsen var. För ganska länge sedan bestämde sig fotbollen för att delvis strunta i att vara exakt. Man prioriterade istället att sätta igång spelet snabbt och accepterade att det inte var exakt, under förutsättning att man inte tjänade för mycket på det. Dessutom är det inte helt självklart för spelaren var exakt det var.
      När det gäller filmningar så är det inte helt enkelt. Jag håller med dig att det ibland är uppenbart och trist. Såvitt jag vet tar fotbollen i det så långt man kan och straffar fuskare efteråt. Ofta med böter men även avstängningar. Samtidigt är det inte helt enkelt och det vet man egentligen bara om man spelat själv. Ibland kan du känna att du är på väg att få en smäll och känner samtidigt att ”det här kommer göra ont…”. Smällen kanske inte tar så illa eller knappt alls men huvudet skriker fortfarande ont. Dessutom kan en väldigt liten touch göra väldigt ont samtidigt som en rejäl smäll knappt känns. Kroppen bedövar ju också på ett ställe där du fått en ordentlig smäll, vilket gör att du kan upp och springa trots att du bar dig åt som benet gått av. Inte helt enkelt. Jag fick ofta kramp när jag spelade, därför hyser jag ofta sympati med den som för det. Det gör ont, fruktansvärt ont. Ibland kan publiken låta som om det inte är något. Hur vet man om någon filmar? Inte helt enkelt.
      Sist damfotboll. Ett känsligt ämne och som jag knappt vågar kommentera. Dessutom tycker jag inte man ska jämföra herr- och damfotboll. Det blir väldigt orättvist för damfotbollen. Jag ska erkänna att jag tittar väldigt lite på damfotboll. Det inskränker sig till någon landskamp eller två per år samt kortare sportnyttsändningar. Ibland CL eller delar av. Såg sammanfattningen av Linköping – MC (tror jag det var) för ett par veckor sedan och målvaktens ingripande på 0-2 målet får symbolisera varför jag tittar så lite på damfotboll. Det är väldigt väldigt långt ifrån den fotboll jag vill se. Men jag har absolut inget mot damfotboll. Självklart inte.
      Anledningen till att det som du skriver fungerar bättre, kanske också beror på skillnaden. Det är inte lika tufft, lika intensivt, lika hårt. Inte heller lika mycket pengar och därmed inte lika stora krav. Kanske blir det så en dag även inom damfotbollen.
      Samtidigt finns det rötägg inom damfotbollen också. Googla på Elisabeth Lambert så får du se.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s