Ett sista inlägg om att ställa om. I varje fall för den här gången.
Att ställa om en verksamhet är svårt. Den som jobbar i verksamheten präglas av hur det har varit. Av det man kan och hur man gör.
Jag har jobbat i många år i en verksamhet där vi ofta pratade om hur viktigt det var att se på verksamheten ur kundens synvinkel. Med kundens ögon. ”Gå ut och ställ dig utanför och titta in”.
När man är på ”utsidan” så inser man att det går inte.
Man måste helt enkelt ta hjälp utifrån.
Gör det. Ta hjälp. Det behöver inte vara någon som kan branschen eller som har jobbat med motsvarande. Det är t o m bättre att den du tar hjälp av inte är färgad av det som varit.
Erfarenhet kan vara en belastning om man inte har förmågan att ständigt förändras.
Facit, Kodak och Blockbuster. Tre bolag som inte klarade av att ställa om. Stora fina bolag som när de peakade var högt värderade och visade fantastiska resultat. Men som i alla tre fallen mer eller mindre slutade med en katastrof. De satt fast i sitt legacy – sitt arv.
När bolag misslyckas så är det inte helt ovanligt att de börjar ropa på hjälp. Ropen kommer bl a från bolagsledningen, facken och kommuner där bolagen är stora arbetsgivare. Då tycker man att staten måste rycka in med åtgärder som lagstiftning och olika former av stöd. När hela branscher drabbas så blir ropen intensiva. Och alla branscher drabbas förr eller senare av omställningar pga teknikskiften. Istället för att vara innovativ och ta företaget/branschen in i framtiden så vill man ha hjälp så man kan fortsätta att driva sin verksamhet ”som man alltid har gjort”.
En bransch som mer eller mindre har misslyckats att ställa om är det vi brukar kalla tidningsbranschen. Branschen har haft problem med lönsamhet i många år och när det vi brukar kalla internet gjorde sitt intåg så blev problemen väldigt tydliga.
Inte nog med att branschens nyheter delas på sociala medier, annonseringen flyttas dessutom också till sociala medier. Intäkter från både prenumeranter och annonsörer försvinner. Så då ropar man på hjälp av staten. Både ekonomiskt stöd och lagstiftning. Fast när det gäller annonser så är det väl i så fall marknadscheferna hos annonsörerna som ska ”straffas”. De som bestämmer vart annonspengarna ska ta vägen, dvs. var de ger bäst ROI.
Istället för att vara innovativ och ta företaget in i framtiden så ropar man på hjälp för att bevara det som ”alltid” har varit. Så gjorde vi under tekokrisen och varvskrisen. Och hjälpen kom. Då slängde man nya friska pengar efter gamla dåliga. Till det inte gick längre.
Men visst har väl tidningsbranschen ställt om och digitaliserat? Nej, menar jag. Bara för att tidningen har artiklar på nätet och har gjort en ”pdf” av tidningen så har man inte digitaliserat. Möjligen datoriserat. Digitaliseringen innebär att man gör om sin affärsmodell. Inte bara flyttar in den befintliga i en digital miljö.
Det är naturligtvis inte enkelt att ställa om. Inte minst om man är ett stort globalt börsnoterat företag med bra intjäning. Hur ska man lyckas övertyga styrelse och aktieägare att bolaget under en period måste ta större delen av alla vinstmedel och ställa om bolaget till en ny teknik? En ny teknik som det dessutom är osäkert vart den tar vägen.
Det senaste året har väldigt många bolag fått känna på ”att ställa om”. Naturligtvis orsakat av pandemin.
Vi har fått höra att:
”På 10 veckor fick vi 10 års utveckling” ”På 5 veckor fick vi 5 års utveckling” …och flera liknande på samma tema.
Även små företag kan ha bekymmer med sitt legacy – sitt arv. Man kan tro att små företag alltid har lättare att ställa om, att de är mer snabbfotade. Men så är det inte alltid. En bransch som har fått känna på en snabb omställning är handeln. Då tänker jag på det vi brukar kalla fysisk handel eller fysiska butiker (jag kallar det för butikerna i fortsättningen). En del av dessa är små företag med bara en butik. Förändringen har i och för sig pågått i flera år för butikerna, men helt plötsligt tog allt ett jätteskutt pga pandemin. En förändring som i grunden beror på att butikerna inte längre har det erbjudande som vi konsumenter vill ha. Vi vill handla andra varor och på ett annat sätt. Vi vill handla på andra tider än de som butikerna erbjuder. Vi vill ha ett helt annat utbud än vad butikerna erbjuder. Tack vare, eller p g a, pandemin så tvingades vi in i förändringen och många konsumenter som inte e-handlat tidigare har upptäckt att det inte var alls så dumt.
Jag har i ganska många år pratat om att butiker måste ställa om annars kommer de att få svårt att överleva överhuvudtaget. Att prata om det har inte alltid varit populärt. Det har t o m varit så impopulärt att det finns de som sagt upp bekantskapen. I sociala medier gör man det genom att ”ta bort vän” eller t o m spärra. Något larvigt kan jag tycka. Men så kanske det blir när man inte klarar av att någon säger emot. Invändningarna mot e-handel och att butikerna måste ställa om handlar ofta om att om vi inte handlar i butikerna så får de slå igen och då tömmer vi centrum. Det är en intressant invändning. Den måste betyda att vi ska handla i butiker som inte har det erbjudande som vi vill ha, bara för att butiken ska överleva. En annan invändning är ofta att alternativet, som är e-handel, är dåligt för miljön eftersom det blir en massa transporter och returer.
Jag ska försöka förklara det förstnämnda med mig själv. Jag e-handlar och har gjort det länge. Du som har träffat mig vet att jag är lång , nästan två meter. Det ställer till det när man ska handla kläder och skor. När jag var i slutet av tonåren så växte jag snabbt och drog under en period en storlek som hette 195 centilong. Den fanns i princip inte och på den tiden var det INTE aktuellt med för korta byxor. Under en lång tid därefter har jag haft väldigt svårt att hitta kläder i rätt storlek. Butikerna tog förmodligen bara hem något enstaka par i min storlek, om något alls, och de fanns naturligtvis inte kvar när jag skulle handla. Samma sak gäller skor. Konsekvensen blev att jag ofta fick åka runt en hel del innan jag hittade något som funkade. När e-handeln kom på allvar så blev det ett paradis för mig. Äntligen kunde jag hitta rätt storlek och på ett enkelt sätt.
Den andra invändningen är att e-handeln är dålig för miljön pga alla transport och returer. Jag har länge letat efter marginaleffekten av e-handel contra butik. Skälet till att undersöka marginaleffekten är att om vi går från att handla i butik till e-handel så innebär det inte en förändring med ”100%”. Vi går inte från noll transporter till många transporter. Vi går inte från noll returer till många returer. Det är många aspekter från början till slut i båda kedjorna som måste beaktas.
Jag ska utveckla marginaleffekten ytterligare i ett senare inlägg.
I Borås har staden under pandemin hjälpt centrumbutikerna genom att organisera e-handel och hemkörning genom en gemensam site. Allt för att hålla igång handeln och hjälpa butikerna att överleva. Jag hoppas bara att man samtidigt hjälper butikerna att ställa om. Därför att ”back to normal” är inte ett alternativ. De behöver istället anpassa sig till ”the new normal”.