Började skriva texten nedan för snart tre veckor sedan.
Sen fick jag ryggskott.
Jag har drabbats av det då och då de senaste 25 åren. För det mesta med smärta ett par dagar och sedan en jobbig stelhet några dagar till. Den här gången tog det nästan två veckor innan jag kunde sätta mig i en bil och stelheten gör sig påmind efter tre veckor.
Inspirationen till att skriva har liksom inte riktigt vilja infinna sig under den här tiden.
Det var länge sedan det blev något inlägg. Väldigt länge sedan. Konstaterar att jag prioriterat väldigt mycket annat under en längre period. Inte minst arbete.
Tänkte jag skulle råda bot för det nu.
Uppslag att skriva om saknas inte. Bl a det jag började skriva om i höstas, om att det är en del saker vi behöver prata om. Hann bara till det första inlägget om pension och ålderdom. Snart kommer resten!
Sen finns det en hel del andra uppslag. Digitaliseringen är en sådan, filterbubblan, fake news och den vite mannens bekymmer en annan, och så de bilder som vi har så svårt att ändra på.
Men jag börjar med ytterligare en reflektion kring resandet.
Jag var i Rom i maj. Det var mitt andra besök. Förra gången var sommaren 1989 så det var definitivt dags igen.
En fantastisk stad på många sätt med väldigt mycket historia. Varje sten man går på har sin historia. Varje byggnad betyder något. Att knalla omkring i Forum Romanum är väldigt speciellt. Att stå framför en ruin och en skylt som berättar att den här byggnaden uppfördes år 900.
BC!
Det är väldigt länge sedan och inger respekt.
Samtidigt så har historien så mycket grymheter att berätta. Jag gick en guidad tur i Sixtinska Kapellet.
Gör gärna det om du planerar ett besök. Inte gratis, men väl värd pengarna. Upplevelsen blir en helt annan.
Guiden ursäktade sig väldigt många gånger för de grymheter som hon tvingades berätta om. Och det var mycket grymheter.
Många fantastiskt ruiner, byggnader och byggnadsverk hittar men i Rom. Men också väldigt många byggnader som är slitna, smutsiga och som skulle behöva en rejäl renovering. Allt är inte vackert.
Jag har aldrig upplevt så mycket turister som i Rom. Vid de stora attraktionerna som Colosseum och Fontana di Trevi var det fullständigt tokigt med turister. Jag fick förklaringen när jag skulle köpa guideturen till Sixtinska Kapellet och frågade vilken tid som var bäst att gå.
15.00 blev svaret.
”Så sent?”
”Ja, det hänger ihop med kryssningsturisterna. Båtarna lägger till tidigt på morgonen. På förmiddagen bussas alla in till när attraktionerna öppnar. 15.00 måste de lämna för att hinna med båtarna och 30% av alla turister i Rom är kryssningsturister”
Helt plötsligt blev problemet med många med turistbussar och kryssningsbåtar väldigt tydligt. Och turistbussar ser man i Rom. Väldigt många.
Ett väldigt bra sätt att lära känna en stad är att åka Hop-On-Hop-Off. Det blev även denna gång en tur. Man får en bra uppfattning om staden och var saker och ting ligger.
Något som var väldigt tydligt i Rom var förekomsten av hyrcyklar, carpools, hyrvespor och hyrsegways. Och elbilar. Massvis med små elbilar. Många tillhörde någon form av pool. Lite kul också att se hur de använde parkeringsplatser. Inte alltid, men ibland, så backade de in på tvären så att säga. Konsekvensen blev att det fick plats två små bilar i en parkeringsruta. Lite av fronten hamnade väl utanför, men det såg ut att fungera.
Delningsekonomin blev väldigt tydlig. SHARE’Ngo!
Att transportera sig i stora städer är ofta enkelt. Dvs. utan att använda taxi. Tåg från flygplatsen. Man landar på stationen ofta mitt i staden. Sedan åker man buss, tunnelbana och spårvagn. Eller så hyr man t ex en cykel. Så även i Rom. Och enkelt är det. Man behöver bara ha lite koll på var och hur man löser biljetter, vilket sällan är en stor fråga. Att sätta sig i en taxi är oftast mycket stökigare och tar längre tid.
Rom är en stad med fantastiskt mycket kultur och historia. Men jag upplever den också som en modern stad som har kommit väldigt långt inom många områden. Inte minst när det gäller ny teknik och inom delningsekonomin. Och att betala med kort fungerade också i princip överallt.
Också kul att träffa människor från andra delar av världen och höra hur de tänker och resonerar. På en restaurang blev det ett intressant samtal med ett amerikanskt par som var tydligare anhängare av sin president. Fast de ville inte säga att det var så. Men allt de berättade handlade om hur bra det hade blivit och då och då smög det sig in hur bra han var.
Ett lite mer udda samtal blev det med personalen på en restaurang. Ett gäng unga killar och ungefär följande konversation utspelade sig:
– We’re you from?
– We’re from Sweden.
– Aha, Stockholm!
– Well, that’s Sweden but on the eastern side. We’re living on the west coast. Close to Gothenburg.
– Yes, Gothenburg! We know….
– No jails in Sweden?
– What???
– You have no jails in Sweden?
– ???
– No criminals?
– Of course we have jails and criminals in Sweden!
Deras uppfattning var att Sverige var ett fantastiskt land helt utan kriminalitet. En intressant bild som de hade.