Dels två hela dagar med utbildning ”Rätt fokus i styrelsearbetet” med Styrelseakademien. Dels årsstämma med Styrelseakademien Sjuhärad där jag blev invald i styrelsen.
Tack för förtroendet! Det ska bli väldigt roligt att arbeta för Styrelseakademien.
Jag har under mina år i Handelsbanken arbetat en hel del med styrelsearbete. Inte så mycket direkt som indirekt. Jag har förstått hur viktigt det är med en bra styrelse och har därför försökt hjälpa mina företagskunder att först och främst förstå nyttan av att ha en riktig styrelse. Inte alltid helt enkelt, men ibland lyckades det. I de fall det lyckades blev det alltid väldigt bra. För att inte säga succé. I de flesta fall handlade det också om att hjälpa till att göra bra bolag bättre.
För mig handlar styrelsearbete väldigt mycket om struktur samt ordning och reda. Det kan man uppnå genom ett bra styrelsearbete. Men det handlar inte om att ”sitta i en styrelse”, det handlar om att arbeta i en styrelse. För bolagets bästa.
Genom ett bra styrelsearbete kan man få ordning på och uppföljning av ekonomisk rapportering, få koll på nödvändiga juridiska handlingar, identifiera risker, göra omvärldsanalyser, få ett strategiskt tänk och arbete samt mycket mycket mer.
Några exempel på vad som uppnåtts i de fall jag varit involverad är: upprättande av aktieägaravtal, generationsskifte, ägarförändring och naturligtvis få ordning på ekonomisk rapportering.
”Rätt fokus i styrelsearbetet” innebär två dagar internat och två dagar med väldigt mycket teori om vad det det innebär att ha ett styrelseuppdrag. En hel del handlar om genomgång av aktiebolagslagen. Kan låta lite ”torrt” men med en väldigt duktig och engagerad lärare i Daniel Yar Hamid så var det inte svårt att hålla koncentrationen från söndag 9.00 till måndag em 16.00.
Något som blev väldigt tydligt under de här två dagarna var det ansvar som det innebär att ha ett styrelseuppdrag. Och vilka risker det innebär. Jag hade nog hyfsad kolla på vad det innebär både avseende ansvar och risk. Däremot hade jag nog inte riktigt koll på vad det innebär i total arbetsinsats, dvs. hur många timmar per år behöver man lägga ner som styrelseledamot. Om man ska göra det seriöst och på ett bra sätt. Någonstans 100-150 timmar ska man räkna med. Minst. Om man tar uppdrag som styrelseordförande så får man dubbla den siffran.
Det blir lätt diskussioner om det med tanke på ansvar och risk är värt att ta på sig ett styrelseuppdrag.
Under de två dagarna träffar man också ett härligt gäng med olika uppdrag som ger mycket input. Hoppas att vi kan fortsätta att hålla kontakten!
Att vara en del av styrelsen för Styrelseakademien Sjuhärad ska bli väldigt kul. Ett uppdrag som jag ser fram mot. Jag har deltagit i de träffar som man arrangerat under många år och alltid känt att det har varit lärorikt samt ett bra sammanhang och nätverk.
Jag hoppas att jag kan vara med och bidra till att styrelsearbete blir något självklart och viktigt för alla bolag. Är övertygad att vägen till framgång för ett bolag går via ett bra styrelsearbete.
Kvällen innan årsstämman var vi några som träffade huvudtalaren på stämman, ordföranden i Styrelseakademien Sverige, tidigare talmannen och näringsministern, Per Westerberg. Jag är väldigt glad och stolt över att få vara med och träffa honom. En fantastisk person med en makalös kunskap. Man blir ganska tyst själv efter en stund och bara lyssnar…
Var och lyssnade på Patrik Frisk idag på Handelsklubben. Patrik är COO på Under Armour. Bolaget är noterat på NYSE. Omsätter ca 5 mdr USD. Hyfsat stort…
Sällan har jag nog fått så mycket vatten på min kvarn.
Patriks beskrivning av hur algoritmerna tar över handeln var klockren. Hans beskrivning av hur handeln förändras stämmer så väl överens med mina tankar.
Och allt stavas A-M-A-Z-O-N.
I USA.
I Kina/Asien har vi en annan aktör som konkurrerar.
Den handlare som inte ställer om lär få svårt att klara sig. Hört det förut?
Dessutom två andra aktörer eller algoritmer som förändrar marknadsföring i form av Facebook och Google.
Min lilla rubrik om algoritmerna som tar över stämde bara så väl.
För mig blev det för några år sedan mer naturligt att prata om algoritmer än om digitalisering. Jag tyckte att algoritmer på ett tydligare sätt beskrev det vi var på väg in i. Som jag skrivit om tidigare så fick jag också bekräftelse på att jag inte var helt fel ute i de tankarna.
Om man går till Wikipedia så beskrivs digitalisering så här: ”Digitalisering avser ursprungligen och i tekniska sammanhang omvandling från analog till digital representation av information, exempelvis genom sampling av ljud och mätsignaler eller genom skanning av bilder. På senare tid används det även om manuell avskrift eller maskinläsning av textinnehållet i dokument.”
I min värld handlade det m a o att göra ettor och nollor av det som tidigare var fysiskt. Det analoga blev digitalt.
I bankvärlden fram till nån gång på 60-talet så förde man manuella journaler över kundernas konton. Som bevis på vad som fanns på kontot fick kunden en bankbok där man för hand skrev in vad som fanns på kontot.
När digitaliseringen började så blev kontot ettor och nollor, dvs en dator höll reda på insättningar, uttag och saldo. Kundens bankbok ”datorstämplades” med de transaktioner som skedde. Däremot förändrades inte processerna mer än till en viss begränsad del. Man fick visserligen en digital kontroll över att saldot stämde och behövde inte ha någon som kontrollerade varje transaktion. Den som satt i kassan på banken skrev i en terminal istället för i en journal och terminalen stämplade bankboken istället för att den som satt i kassan skrev in manuellt i bankboken. Självklart fanns det en algoritm som räknade ut räntan vid årsskiftet också.
Men den viktigast processen, att diskutera vilket konto som var rätt, hur länge pengarna skulle placeras mm förändrades inte. Rådgivningsprocessen förändrades inte. Det är egentligen först nu som de processerna digitaliseras med hjälp av algoritmer.
Vad är då en algoritm? För att gå tillbaka till Wikipedia: ”En algoritm är inom matematiken och datavetenskapen en begränsad uppsättning (mängd) väldefinierade instruktioner för att lösa en uppgift, som från givna utgångstillstånd (starttillstånd) inom ett ändligt antal steg når ett sluttillstånd (resultat).”
En algoritm brukar också beskrivas som ett recept, även om algoritmen är betydligt mer komplex. Algoritmen är en beskrivning över hur maträtten tillagas men inte vad den innehåller.
Visst är en algoritm en del av det digitala men för mig beskriver det mer det som händer idag, när vi bl a pratar AI, VR, AR och MR.
I bankvärlden innebär detta att rådgivningsprocesserna tas över av algoritmer. Eller robotar som vi också säger ibland. Antingen vi vill det eller inte lär vi få ”prata” med en robot istället. Om du inte redan gör det. De finns ju redan. Men du kan välja att få rådgivning av en fysisk person, men då lär du få betala för rådgivningen. Det lär vara för dyrt för det stora flertalet.
Därför använder jag gärna algoritm och algoritmisering istället för digitalisering. Tycker att de orden bättre beskriver det som händer idag.
Vad händer nu då? Vad händer det närmsta året? Vad händer sen? Hur snabbt går det?
Ja, den som det visste…
Det lär inte gå långsammare. Tvärtom ökar takten. Eller som man kan beskriva det:
”Things have never changed so fast before. And will never change so slowly again.”
Jag funderar hela tiden och försöker förstår hur det här påverkar oss på olika sätt. Ska försöka beskriva några branscher där det händer mycket just nu och där jag tror att det kommer att hända väldigt mycket på kort tid.
Handeln
Den bransch som kanske ligger närmast för en Boråsare. En väldigt stor del av industrin i Borås är just knuten till handel på olika sätt. Även logistikföretagen är ju en del av näringskedjan. Däremot sköts produktionen till väldigt stor del på andra håll i världen.
Igår var jag och lyssnade på en föreläsning som handlade om ett företag i modeindustrin som heter Atacac (atacac.com). Det är en modestudio som designar konfektion, men även tillverkar, och där tekniken har en väldigt stor del. Bl a använder man en programvara som innebär att man kan vända och vrida på ett plagg och se på det ur alla möjliga vinklar. De använder också avatarer som modeller på ett väldigt sofistikerat sätt. Resultatet är att man skapar digitala modeller av sina plagg som man också säljer innan de har producerats.
Det är ett exempel på hur branschen förändras.
Av handelns ökning i Sverige under 2017 utgjorde e-handel 83%. 2018 kommer troligtvis den fysiska butiken att minska för första gången. Allt tyder på det.
Handeln förändras i en oerhört snabb takt och de fysiska butiker som inte ställer om lär få svårt att klara sig. En del kommer säkert att klara sig men kommer inte att se ut som och fungera på det sätt som de gör idag.
Klassiska NK förändrar och kanske kommer man att överleva tack vare det: NK bygger om
Fordonsindustrin
Förmodligen den bransch som det skrivs om mest just nu. Både om elbilar och autonoma fordon.
Jag fick ett uppvaknande i augusti 2016 när Volvo först gick ut med en pressrelease och berättade att man skulle inleda tester med Uber och testa autonoma fordon i USA. En vecka senare släppte Ford en pressrelease och berättade att de inom 5 år skulle massproducera självkörande bilar.
Massproducera 2021 alltså.
Det är tre år dit.
Många i Sverige har åsikter och många är kritiska. Jag säger som jag sagt tidigare, det är inte vi i Sverige som driver utvecklingen. Även om många svenska företag är med i förändringen.
Förra året körde jag en Tesla. Eller rättare sagt, den körde mig. Mitt jobb var att hålla händerna på ratten. Men styrning och allt annat skötte algoritmen. En speciell upplevelse och fascinerande. Mycket av tekniken för autonoma fordon finns redan och används dessutom.
En intressant del i förändringen är att bilen som rum betraktat är på väg att förändras. Det börjar synas på de konceptbilar som kommer nu. Hur ska bilen som rum betraktat se ut?
Jag tror att förändringen kommer att gå fort. Väldigt fort. Jag är också övertygad om att det kommer att hända mycket under 2018.
Vi har bara sett början på en utveckling som kommer att påverka oss väldigt mycket. Och dessutom bl a påverka stadsutvecklingen.
Bank och finans
Min gamla bransch. Som förändrades så väldigt mycket under mina år i Handelsbanken. Men även här är det bara början.
Det som har hänt hittills är att bankernas tjänster blivit ettor och nollor. Ganska självklart. Det som händer nu är att processerna tas över av algoritmer. Och det här är inget som bankerna driver. Det drivs av marknaden och först och främst av de regelverk som dundrar in över bankerna i kölvattnet av de dumheter som branschen ägnat sig åt under lång tid.
Jag är helt övertygad om att mycket av det som görs ”av mänsklig hand” kommer att försvinna väldigt fort. Jag tror att 80% av det bankerna gör för sina kunder i form av rådgivning och annat på privatsidan försvinner snabbast och först. Därefter försvinner lika fort allt som man gör på företagssidan av repetitiv karaktär. Vilket är en hel del.
Den som tror att branschen redan har förändrats och är färdig kommer att bli förvånad. I förändringen ska man definitivt fundera över vilka aktörer som kommer att finnas kvar. Självklart kommer de stora bankerna att ta strid för att finnas kvar, men de kommer definitivt inte se ut som de gör idag och det skulle inte förvåna mig om någon försvinner från marknaden.
Det leder naturligtvis till frågan om vad bankmannen ska göra. Det är dags att börja fundera på det.
170830 Porträtt fotografering Thomas Bogsjö den 30 augusti 2017 i Borås. Foto: JÖRGEN JARNBERGER / JPIXFOTO
Spännande område som jag tror väcker mycket känslor.
Först och främst, vad är Fake News? Från början menade man nog helt enkelt falska nyheter, men jag upplever att det mer och mer har glidit över till att betyda allt från rent falska nyheter till där man tänjer på sanningen eller vinklar nyheter på ett visst sätt.
Inte helt lätt att få grepp på.
Att media är en bransch som har förändrats genom digitaliseringen och nu algoritmerna är ingen överdrift. Kanske en av de branscher som påverkats mest.
Att läsa tidning, titta på nyheter eller lyssna på nyheter har fått en ny innebörd. Först och främst kan man göra det när man själv vill och inte vara bunden vid ett visst klockslag. Oavsett hur vi konsumerar nyheter gör vi det dessutom lite annorlunda idag beroende på vilken teknik man använder.
Som de flesta andra så läste jag morgontidning och kvällstidning på 80-talet. Dvs. tidningen var av papper som man höll i handen. Jag tittade på Aktuellt och ibland Rapport på TV. På radion blev det Ekot då och då.
Tidningarna jag läste var vanligtvis Dagens Industri, GP och Borås Tidning på morgonen och Expressen på kvällen. Jag hade lite börjat tröttna på kvällstidningarna när Expressen på mittuppslaget ett valår på 80-talet i flerfärgstryck (vilket inte var vanligt på den tiden) slog upp vilken färg på tröjan som partiledaren hade. Man kallade det dessutom för Olles olle osv och gjorde en jättegrej av detta. Jag hade visserligen under en tid känt att det som skrevs i kvällstidningarna bara blev sämre och sämre men det tyckte jag var ett lågvattenmärke utan dess like och slutade tvärt att läsa kvällstidningen. Jag konstaterade också tämligen omgående att jag inte saknade kvällstidningarna alls.
Med tiden har ju dessutom både morgontidningarna och TV börjat gå åt samma håll. För Aktuellt och Rapports del började förändringen när TV4 Nyheterna kom. Eller
Lätt-Nyheterna som Guillou kallade TV4 Nyheterna i en av Hamiltonböckerna.
När nyheterna blev digitala och hamnade på nätet tyckte jag det blev svårt. Eller rättare sagt först blev det enkelt eftersom man i princip kunde läsa samma nyheter i datorn som i tidningen. Men efter ett tag började jag mer och mer fundera över riktigheten i det jag läste. Därför sökte jag mig till slut till SVT Nyheter. Det kändes som det mest seriösa och heltäckande.
Nån gång emellanåt har jag också läst Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet och upplevt att det var riktigt seriösa tidningar. Tråkigt seriösa…
De senaste åren har jag blivit mer och mer fundersam även kring SVT Nyheter, vilket lett till en tveksamhet som har ökat markant det senaste året.
Allt detta hänger naturligtvis ihop med den totala kris och förvandling som hela mediabranschen går igenom.
Världens största mediaföretag idag är – Facebook. Facebook har inga journalister anställda. Trots det är det genom Facebook som det produceras och sprids mest nyheter. Med 2,1 miljarder användare är det många potentiella läsare. Potentiella. Man ska också ha respekt för Facebooks algoritmer och hur de styr vad vi ser.
Jag kan uppleva att väldigt många inte riktigt har förstått att det man ser är väldigt styrt.
Rewriting är idag ett begrepp som är mer aktuellt än någonsin. Det innebär egentligen något så enkelt som att skriva om andras nyheter och dessutom (förhoppningsvis) hänvisa till den ursprungliga källan. Skulle det sedan inte stämma har man ju någon annan att skylla på.
Rewriting är något som alla ägnar sig åt, även etablerade mediaföretag som SVT.
Visserligen har mediaföretagen fortfarande en skyldighet att kontrollera riktigheten i de man skriver, men allt går så fruktansvärt fort idag att man hinner helt enkelt inte med det.
Konsekvensen har blivit att man har flyttat kontrollen till oss läsare. Därför måste vi vara noga med det vi läser, ser och hör. Fundera på om det verkligen stämmer. Ofta kan man ganska enkelt konstatera om det inte stämmer, men ibland behöver man göra en lite större (men fortfarande enkel) koll om det som skrivs verkligen stämmer.
Jag ser många i mitt flöde som skulle behöva fundera en hel del på det som de delar i sociala medier. Tyvärr är det nog så att flera av de som delar gör det helt medvetet om att det de delar troligtvis är falskt. Eller kanske inte ens troligtvis. De vet att det är falskt.
En hel det av de falska nyheter som sprids handlar om flyktingar eller tiggare.
Nyligen kunde vi läsa att en tiggare i Uppsala hade upptäckts med 6 miljoner på sig i kontanter. Genast började det spridas artiklar i både Aftonbladet och Expressen. Normalt funtade begriper omgående att detta bör man nog titta lite extra på. Det låter inte rimligt. Väldigt snart visade det sig att det hade inget med tiggare att göra. Självklart inte.
Det är klart. Helt falskt var det ju inte. Han tiggde och han hade 6 miljoner på sig. Jag förmodar att det var så som rubriksättare och journalister på tabloiderna resonerade. ”Vi ljuger ju inte, men…”
Trots att det i det här fallet tämligen omgående började spridas att det är hade inget med tiggare från Rumänien att göra utan var en ”man med nordiskt ursprung som inte brukar tigga” så fortsatt de första artiklarna att spridas. De som gjorde det var självklart helt medvetna om vad de gjorde. Naturligtvis ville man hävda att så går det när man låter en massa tiggare från Rumänien komma hit. Dessutom har de förmodligen med organiserad brottslighet att göra.
”By the way”. Två saker om tiggare.
Först och främst: hunden tigger, människan ber om hjälp.
För det andra, tiggeri är organiserat. Jag skänker varje månad pengar till tre organiserade tiggeriorganisationer. UNICEF, UNHCR och Handelsbankens Fadderbarnsfond. Dessutom har vi i många år sett olika organiserade former med bössor som tigger pengar till sin verksamhet.
De som kommer hit från Rumänien är säkert också organiserade. Konstigt vore det annars. De organiserar säkert hur de tar sig hit, hur de bor och var de tigger.
Det ligger inget kriminellt i det. En del blir dock utnyttjade av kriminella, men långt ifrån alla.
Vid några tillfällen har jag gett mig in i diskussioner eller påpekat att det som någon delat är fake. Inte minst när denne är, som jag uppfattar det, utbildad, smart, intelligent och har ett kvalificerat arbete. Ändå delar man något som högst troligt är fake.
De diskussioner som uppstår är sällan trevliga. Tonen blir ofta hård och rent otrevlig. Vanligt är att man svarar att ”jag kan väl inte kolla allt heller”. Jo säger jag, det kan man och skall man. Det är man t o m skyldig att göra.
Ett sådant tillfälle när jag gav mig in i diskussioner som sedan varade ganska länge och fick konsekvenser hela hösten började en lördag morgon i augusti.
Jag vaknar som vanligt ganska tidigt och går upp och sätter på kaffe. Lördag morgon tycker jag är en härlig stund. En kopp kaffe och tidningen (i läsplattan…) är en njutning. Medan kaffet blir klart sätter jag mig vid köksbordet och kollar mitt flöde. Absolut först hittar jag ett inlägg av Anders Borg. Som ber om ursäkt för något som skulle ha hänt på en fest. Ja, du kan säkert storyn. Jag läste den säkert en gång till och några av kommentarerna.
Vad har han gjort? Varit stenpackad och somnat i tallriken? Ramlat omkull? Spytt i knät på någon?
Min reaktion blev väl ungefär, vilken klant. Så urbota dumt. I hans position. Samtidigt lite jaja, det har ju hänt fler…
Nu var kaffet klart så jag tog en kopp och satte mig och läste tidningen. Efter det började jag kolla några nyhetssiter, bl a SVT.
Då dyker något helt annat upp. Nu anklagas Borg för något helt annat och kommentarerna haglar. Självklart mycket politiskt men även en del annat. Det börjar hävdas att det som hänt skulle ha avspeglats i politiken under hans tid som finansminister. Jag försöker läsa mig till vad som har hänt och hittar bara att allt och alla hänvisar till en artikel i Aftonbladet.
Efter ett tag skrev jag inlägg i ett par trådar där jag bara frågade ”Vad är det som har hänt?”
I båda fallen fick jag väldigt tydliga beskrivningar om vad som skulle ha hänt. Mycket tydliga.
Mitt svar blev ”Jag vet inte, eftersom jag inte var där”. Något som i sammanhanget var 100% sant.
Nu bröt helvetet löst. Kommentarerna haglade och jag anklagades för både det ena och det andra. Tonen blev genast väldigt otrevlig. Jag försökte förklara att det kunde vara bra att kolla källan och ta reda på vad man ser i sitt flöde. Anklagelser om att Borg var min idol och hur jag kunde försvara så hemska handlingar kastades över mig.
Jag har aldrig haft Borg som idol och jag försvarade ingenting. Jag försökte bara ta reda på vad som hänt.
Vad är fake och vad är sant i det här fallet? Tja, det lär vi kanske få veta någon gång.
Ett annat fall där jag gav mig in i en diskussion eller rättare sagt påpekade att det som delades inte stämde var när det började kablas ut en forskningsrapport som jämförde brottsligheten i Sverige med bl a Mexiko. Det hävdades bl a att antalet attacker med handgranater var lika stora i Sverige som i Mexiko i förhållande till folkmängd. Allt enligt artiklar i kvällspressen.
När jag började rota i det visade det sig att grunden för artiklarna var en radiointervju med två forskare. Deras forskning var inte avslutad och en av forskarna dementerade uppgifterna i sin egen blogg. Det var helt enkelt felaktiga slutsatser.
När det gällde just handgranatattacker så berodde det på att de är så ovanliga att många länder inte för någon statistik eller så är statistiken högst bristfällig. Den går helt enkelt inte att lita på.
Jag påpekade detta för en person som delat en artikel om detta och genast blev jag påhoppad och anklagad.
I oktober förra året läste jag en artikel i Svd där en journalist hävdade att bankerna tjänade 10 mdr i månaden på svenskarnas bolån. Jag började funderade och undrade om det verkligen stämde. En snabb avstämningen med Riksbanken visade att det inte stämde. Jag mailade journalisten och frågade hur hon kommit fram till siffran. Fick ett snabbt svar där hon skrev att hon lagt ihop de stora bankernas räntenetto för det tredje kvartalet och delat med tre. Hon hävdade också att hon varit tydlig med att det inte bara avsåg bolån.
Rubriken handlade om bolån och mycket av artikeln också. Särskilt tydligt var det inte. En sak var ren lögn. Det stod nämligen att ”…bankerna tjänar 10 mdr i månaden på svenskarnas lån” Det är ren lögn, eftersom räntenettot består av det man tjänar både i Sverige och andra länder samt både privat och företag.
När jag påpekade detta för journalisten så upphörde kommunikationen.
Under hösten förra året tvingade jag mig att läsa Aftonbladet och Expressen dagligen. Jag bestämde mig för att göra så fram till årsskiftet. Det kändes väldigt bra när nyår kom och och jag slapp fortsätta.
Jag gjorde det för att fortsätta följa vad som skrevs om Borg och konstaterade hur snabbt det dog ut. Istället tog metoo över med en helt annan diskussion.
En sak som jag har lärt mig när man ger sin in i diskussioner är att den som skrivit det ursprungliga inlägget ofta inte är den som bemöter kraftfullast. Denne har däremot ett antal fans som snabbt kastar sig över dig och anklagar dig för allt möjligt.
Ifrågasätt det du läser och var försiktig med de nyheter som du delar. Läs kritiskt och kolla gärna upp var nyheten kommer ifrån. Det är inte svårt.
Om du är osäker så kan detta vara ett ställe att börja på: Viralgranskaren
Har nästan skrivit klart ett annat inlägg, men måste bara ta detta först.
Vi är ett märkligt fenomen vi människor.
Jag har precis läst färdigt en bok. Eller lyssnat som jag numera nästan alltid gör. Det är förmodligen den konstigaste, mest makabra och märkligast bok jag någonsin läst. Samtidigt oerhört fascinerande.
Boken heter ”Monster”. Författare är Micael Dahlén. Om du av en händelse inte skulle känna till honom så är det ekonomiprofessorn från Handelshögskolan i Stockholm med det långa håret och målade naglar som du ganska ofta ser i TV.
Jag har bl a läst en av hans tidigare böcker med titeln Nextopia som är väldigt intressant och som handlar om det förväntanssamhälle som vi lever i.
Men ”Monster” är något helt annat. Det är en bok som handlar om de mest avskyvärda handlingar man kan tänka sig och konsekvenserna av dessa. Boken handlar om mord. Bestialiska mord. Mord där förövaren har blivit berömd. I boken träffar och intervjuar Dahlén fem av dessa monster där den mest berömde förmodligen är Charles Manson. Han ledde en sekt som i slutet av 60-talet på ett brutalt sätt mördade ett stort antal människor.
Ett annat exempel är, bara för att beskriva det bestialiska, en japan som skjuter en holländsk kvinna med gevär i huvudet och sedan äter upp henne. Jo, just det, äter upp henne. Nu börjar det röra sig i magen…
Men det är inte morden i sig eller att gotta sig i det som är fascinerande. Inte heller den enorma nöjesindustri som lever på mord. Och som dessutom inte skulle klara sig utan mord.
Ibland kan jag uttrycka att det finns många konstiga människor i den här världen. I det här fallet känns det väldigt motiverat. Då menar jag egentligen inte de som utfört dåden.
Nej, det märkligaste är nog alla de fans som de får. De är dessutom många, väldigt många. De flesta av morden som beskrivs har begåtts av män. Inte alla men de flesta. Dessa män får säckvis med brev ifrån kvinnor som inte vill något hellre än att ha sex med idolen och dessutom gifta sig med honom. De får någon form av rockstjärnestatus som många ser upp till. Eller kanske t o m vi alla ser upp till.
Dahlén gjorde under arbetet med boken en vetenskaplig undersökning där han konstaterade att vi tycker bättre om en person efter det att vederbörande begått ett mord än innan. Jo, just det, bättre.
Han gjorde också ett experiment på några datingsidor där han konstaterade att intresset för en person ökade kraftigt om man la till egenskapen ”har mördat”.
I USA finns tydligen en lag som förbjuder den som begått mord att ge ut en bok som handlar om det. Den kom till efter det att mördarna gjort grova pengar på sina hemskheter. Den lagen har lett till att böckerna skrivs istället av åklagare och advokater som har varit med under processerna och som får inkomsterna. Nån ska ju tjäna på hemskheterna.
Vi har en tendens att acceptera allt som finns när vi föds. Allt som kommer därefter ifrågasätter vi.
Vi sätter bilder på allt. De bilderna är oerhört svårt att ändra på.
Det här kommer att handla om förändring. En förändring som vi är mitt i, som går rasande fort och där jag upplever att många har svårt att hänga med.
Nu går det fort. Vansinnigt fort. Och vi har så svårt att förstå och att acceptera förändringen. De flesta brukar nog uttrycka att man gärna vill ha förändring, men när det kommer till ”mig själv” är det inte så självklart längre. För några år sedan sprang jag på den här bilden som beskriver just det här.
Förändring är ju också något som sällan kommer i ett slag. Det börjar någonstans och pågår sedan under en längre tid. Och rätt som det är undrar vi vad som hände och DÅ börjar vi agera eller protestera.
Kontanthantering är typiskt en sådan sak. När det finansiella systemet började datoriseras på 60-talet så startade förändringen. Kontantlön blev lön på konto. Kort började användas på 70-talet. Att betala räkningar blev kontantlöst. Det ena avlöste det andra under en väldigt lång tid.
Jag hävdar dessutom bestämt att det här var en process som marknaden skötte, eftersom det finansiella systemet är en spegel av samhället. Vill samhället/marknaden att vi ska betala med kort så tillgodoser det finansiella systemet det. Det är marknaden som driver fram förändringen inte det finansiella systemet.
Enligt min uppfattning kom den stora förändringen våren 2015 (kanske 2014…). Det tog ganska lång tid med andra ord och var när handeln gick från ”vi tar inte betalningar med kort under 100-kronor” till ”vi tar inte kontanter”. Då satte allt fart ordentligt. Jag märkte det väldigt tydligt på mitt kontor där kontanthanteringen redan tidigare var en väldigt ringa del under lång tid, men nu försvann den mer eller mindre helt.
Det tog slut helt enkelt.
Idag blir det vanliga och vanligare med butiker, restauranger, tandläkare m fl som på olika sätt skyltar med ”Vi är kontantlösa”.
Protesterna mot att kontanterna försvinner är många, men alldeles försena.
40-50 år försena.
Jag har stor respekt för att förändring är svårt. Man kan naturligtvis säga att man inte vill ändra sig. Eller att man vill ha kontanterna kvar och inte tänker använda de alternativ som finns och som kommer.
Men den som gör det ska nog ha klart för sig att det blir allt svårare att klara sig i samhället, utan alternativ till kontanter.
Ett exempel på att klara sig är något så simpelt som att betala för parkering när man parkerar bilen. Från början mynt som kompletterades med kortbetalning som kompletterades med digitala betalningar (appar). Nu försvinner myntbetalningar och även kortbetalningar. Kvar blir digitala betalningar. I ett av Borås mest centrala p-hus tog man nyligen bort betalningsmaskinerna. Kvar är enbart en skylt och uppmaning att använda appar eller sms. Man kan naturligtvis protestera och tycka att man vill betala med mynt, men det lär bli svårt att klara sig.
Idag blev detta väldigt konkret. Jag hade parkerat utanför mitt coworking office, Elitkontoret, och betalat min parkering med appen sms-parkering. I snöyran kommer en kvinna (69 år konstaterade jag lite senare…) ropande mot mig och undrade om jag visste hur man betalade parkering. Jag förklarade först att hon kunde ladda ner en app att betala med och pekade på skylten där det stod hur hon skulle göra.
Det gick inte hem.
Då förklarade jag att hon kunde betala med ett sms istället. Det var bara att följa instruktionen på skylten.
Det gick inte hem.
Istället fick jag förklara tangenttryckning för tangenttryckning hur hon skulle skriva ett sms för att betala parkeringen.
Man kan säga att man inte vill eller bara strunta i att lära sig, men man får svårt att klara sig i vardagen.
Jag har mötts och möts ofta av invändningar och protester kring just digitaliseringen och de förändringar som den för med sig. Eller jag kanske ska använda algoritmiseringen i fortsättningen. Det är ju algoritmer som är förändringen just nu. Fast vi kallar det för robotar.
Protesterna kan vara om att kontanterna försvinner eller om självkörande fordon eller att butiker försvinner när e-handeln tar över eller att vi kommer att ha chip i kroppen
bl a för att sjukvården ska kunna bli proaktiv istället för reaktiv.
Helt ok att protestera men jag tror det är så det blir. Det är liksom ingenting som jag hittar på utan världen är på väg dit. I expressfart. Och om man ställer sig utanför lär man få svårt att klara sig i det enklaste vardagliga.
Vi är mitt i en häftig och snabb förändring. Mycket nytt kommer som kanske inte är helt färdigt och inte riktigt synkar med annat. Vi har svårt att ta till oss, att ändra våra bilder, och håller istället upp stopphanden och säger ”jag vill inte”.
Många som protesterar hänvisar ofta till någon annan. Ofta en äldre släktning eller kanske bara äldre i allmänhet. Eller handikappade.
Jag kan förstå att det kan vara besvärligt för en 95-åring som aldrig använt tekniken att helt plötsligt börja göra det. Å andra sidan finns det de som startar ganska sent i livet:
Dessutom pågår det projekt som använder tekniken och hjälper handikappade på olika sätt. Ibland är det handikappade själva som skapar hjälpen, som Saqib Shaikh:
Jag är helt övertygad om att det kommer tekniska lösningar för alla grupper, men allt kommer inte på en gång.
Alla brancher påverkas och förändras. Vissa har kommit en bit på väg, vissa är mitt upp i en förändring och andra kommer efter. Men alla brancher påverkas och förändras. Det innebär också att de som jobbar också måste lära nytt. Förmodligen måste man gå tillbaka till skolbänken och lära om. Det jobb man har förändras eller kanske t o m försvinner.
Och jag tror inte att man kan hänvisa till att arbetsgivaren får ta ansvar för att de anställda utbildas. Det måste vi nog se till att göra själva.
Jag brukar ibland ta exemplet med taxi chaufförer. De måste läras sig databashantering och programering om de ska vara kvar i samma branch. För köra bilar kommer de inte behöva göra när självkörande fordon slår igenom. Eller få göra.
Protesten brukar vara att men det är väl väldigt långt fram i tiden?
Nä, jag tror inte det. Jag lyssnade på en podd häromdagen med två kloka personer. Den ene sa att ”De som föds idag kommer förmodligen inte att ta körkort. Eller rättare sagt de får inte ta körkort”. Då svarade den andre ”Jag tror inte att mina barn kommer att få ta körkort och det är bara 10 år bort”.
Rätt eller fel? Fort går det i varje fall.
Alla brancher och verksamheter har en topplista. Världen bästa hjärnkirurg ner till den som är sist på listan. Så är det i alla brancher.
Det finns bra lärare och de som kommer sist på listan.
Det finns bra snickare och de som kommer längre ner på listan.
Om jag behöver genomgå en svår och känslig operation så vill jag förmodligen ha kirurgen som är högt upp på listan. Inte den som är långt ned på listan. Det kommer tekniken att lösa.
Eller varför ska jag välja en medelmåttig lärare när jag kan få världens bästa med hjälp av tekniken?
Även hantverkaren behöver fundera eftersom en 3D-printer är exakt lika bra hela tiden och blir dessutom bara mer och mer exakt.
Vi behöver nog alla inse att det vi kallar för arbete kommer att förändras. Då behöver vi också förändras.
Jag missade visst att klippa in ett par saker, så det fick bli en del 2.
170830 Porträtt fotografering Thomas Bogsjö den 30 augusti 2017 i Borås. Foto: JÖRGEN JARNBERGER / JPIXFOTO
Något som blir väldigt tydligt i stora städer är den pågående förändringen i handeln. Click & Collect är ett begrepp som man hittar överallt i centrala London, dvs. att e-handla men att välja att hämta i butik. Ofta på väg hem från jobbet.
Dessutom är det många butiker som har ändrat sitt koncept. Man har gått från traditionell butik till en blandning av café och butik.
I Barcelona för ett år sedan åt jag en lunch i en livsmedelsbutik. Vi satt vid ett bord intil potatis och andra rotfrukter, där andra gick och handlade. Riktigt häftigt koncept och kul.
Att världen blir mindre konstaterar vi alltsom ofast. Ändå blir det också ofta en överraskning. Att följa någon på Instagram och sedan leta upp stället i Hongkong kan bli både kul och överraskande.
Vi tog en taxi och bad chauffören köra oss till en adress på Hongkongön. Efter visst ”dividerande” och kontakt med någon form av taxicentral där jag fick försöka förklara i telefon för hon i centralen vart vi skulle så löste chauffören det. Vi åkte smågator fram och tillbaka i lite enklare kvarter. Turen slutade en bit upp på branten på en gata som stängdes av ett vägarbete. En återvändsgränd. Efter lite letande hittade vi dock butiken.
När vi sedan förklarade att vi kom från Sverige, följde butiken på Instagram och bestämt oss för att leta upp butiken så blev hon alldeles överväldigad.
En väldigt fin liten butik i ett lite sjabbigare kvarter. Kul upplevelse.
Världens utveckling styrs idag till väldigt stor del av megastäder, dvs. städer med fler än 10 miljoner invånare. Den puls som finns i stora städer är mäktig. Det går nästan att ta på utvecklingen. Stora städer skapar också bekymmer. Bekymmer som ska lösas, bl a avseende miljön. Allt det här ser man och märker väldigt tydligt när man är på plats.
Ett problem i stora städer är trafiken, som bl a för med sig att utryckningsfordon ofta har svårt att komma fram. Det är stopp helt enkelt och konsekvensen blir att huset brinner ner eller någon hinner dö innan brandkåren eller ambulansen hinner fram. När man är i en riktigt stor stad så upplever man att sirenerna tjuter hela tiden. Det gör de nästan och skälet är bl a att det ofta tar så lång tid att komma fram.
Världens första megastad var London. Idag finns de flesta megastäder i Kina. De flesta känner vi inte ens till namnet på.
I Kina tror man att man kan lösa en del av problemet med att utryckningsfordon inte kommer fram med hjälp av självkörande fordon.
När självkörande fordon kommer tror man helt enkelt att det blir färre fordon som dessutom tar mindre plats samtidigt som algoritmerna sköter sig i trafiken. Till skillnad från oss människor.
Här kan jag förvånas över den inställning man ofta ser hos oss, i vår del av världen. Det verkar som om många tror att det är vi som styr utvecklingen. För kännedom, det gör vi inte. Vi har väldigt många duktiga företag och företagare i Sverige som är med i utvecklingen på olika sätt, men vi som samhälle betraktat driver ingen utveckling. Det gör megastäderna.
Det finns väldigt många invändningar om att våra vägar och teknik inte klarar av att hantera självkörande fordon eller att juridiken sätter hinder.
Vi kan tycka vad vi vill. Självkörande fordon lär vi få. Väldigt snart.
Kanske lite ambitiös rubrik. Har väl inte tänkt att leverera en detaljerad reseskildring utan mer lite reflektioner kring resande och upplevelser.
Redan för några år sedan fanns tanken hos mig att börja resa mer än vad det blivit av tidigare. Tanken var att resa för att uppleva och lära. Att se olika delar av världen och försöka förstå vad som händer. Bortom det man kan läsa och se i media. Av olika anledningar blev det inte så. Samtidigt är det helt klart mer komplicerat när almanackan är mer eller mindre bokad i ett halvår framöver. Inte helt lätt att hitta en lucka mer än för kortare ”helgresor”.
När jag väl bestämt mig för att sluta i banken blev just tanken om resandet väldigt tydligt igen. Som en del av den fortsättning på arbete som jag tänkt mig.
Det senaste året har det blivit: Berlin, München, Bangkok, Stockholm, Nice, Stockholm igen, Amsterdam, Nice igen, London, Hongkong och Shanghai.
Göteborg med övernattning också, men det kanske inte räknas.
Ett hyfsat facit.
Ett par av resorna är initierade av jubileum att fira. Några av fotbollsmatcher. Nytta med nöje är ett bra koncept.
Jag vet att det är många som har betydligt större erfarenhet än vad jag har av att resa. Många reser mer eller mindre konstant i jobbet, men jag har också förstått att det ofta innebär just bara jobb. Kanske inte så mycket lärande och upplevelser utanför det.
Att uppleva saker och ting på plats är stor skillnad mot att läsa om det eller se på TV. Man kan läsa om att det byggs väldigt mycket på olika håll, t ex i London där jag var i november, men att se alla byggkranar på plats och att gå på gatorna och uppleva att det byggs och grävs överallt blir något helt annat.
En helt annan upplevelse hade jag för några år sedan när jag och några vänner åkte till Normandie. Vi gör en resa då och då till olika platser för att se och uppleva det som hände för många år sedan, dvs. under krigen.
Normandie tror jag är en plats som de flesta har någon form av förhållande till. Skulle tro att de flesta har sett någon film om landstigningen eller läst om D-day. Så också jag.
Men att se bombkratrarna på Pont de Hoc, gå på Utah Beach och titta på kyrkan i St Mere Eglises där falmskärmshopparen fastnade är något helt annat. Kombinera det med 11 museer på 2 dagar så blir bilden otäckt verklig. Man börjar fatta hur det verkligen var och vad som hände.
Att resa idag är så otroligt enkelt. Då tänker jag inte på det mest självklara med resan, att boka resa och hotell. Det är sedan länge självklart, vilket resebyråerna fått känna på. Det hade varit intressant att se lite statistik över den branschens förändring.
Nej, jag tänker på allt annat som har med resande och livet på en annan ort att göra. Att ta sig från flygplatsen in till centrum innebär ofta tåg. Biljetten köper man via en app. Kanske redan hemifrån. Inom staden åker man tunnelbana eller buss. Biljetten köper man i en app. Naturligtvis Google Maps för att lokalisera sig och hitta.
Jag använder Tripadvisor en hel del. Bl a för att ta reda på vad som är intressant att uppleva och bra restauranger att besöka. Fungerar förträffligt bra. Har än så länge inte upplevt något som inte stämmer. Däremot har jag ibland bannat mig själv för att inte kolla i Tripadvisor innan. Fick uppleva det i sommras i Frankrike när vi hittade en restaurang som kändes ok, bara för att efteråt läsa i Tripadvisor att servicen var usel och maten sådär. Det stämde väldigt bra.
Väldigt många restauranger bokar man enklast via deras hemsida. Där finns nästan alltid en bokningstjänst som är enkel att använda och som alltid fungerar.
Och allt betalas elektroniskt. Inga kontanter eller i varje fall inte särskilt ofta. Ofta är man väldigt tydliga med att restaurangen är kontantlös.
Ska skriva ett särskilt inlägg om kontanter längre fram.
Ett tips om du tänker besöka något speciellt är att göra en koll innan om man behöver boka tid och köpa biljett innan. Fick uppleva just det i Barcelona i januari för ett år sedan. Vi skulle besöka Sagrada Familia och åkte dit. Bara för att upptäcka att vi inte skulle komma in förrän fler timmar senare eftersom vi inte hade bokat i förväg. Det blev till att köpa biljett för entré på eftermiddagen och sedan åka därifrån några timmar.
Resandet har till stor del blivit digitalt, vilket inte är så konstigt.
Att resandet blir digitalt stavas – Kina. Eller Kineser. För något år sedan reste 120 miljoner kineser utomlands varje år. Under 2017 var det 135 miljoner. Om några år är det 200 miljoner. De lever till väldigt stor del i en digital värld. Mycket tack vare WeChat, som används av nästan 1 miljard Kineser och de använder det till allt. Från början var WeChat en chat. Nu används det till mail, att betala allt från maten på gatan till räkningar, till att boka bord på restaurang, köpa biljetter, boka didi. De lever WeChat och de reser överallt. Och de som inte har WeChat har Alipay. Eller både och.
Den affär, restaurang runt om i världen som vill ha del i Kinesernas pengar blir digitala. Annars lär de inte vara ett alternativ.
Och det är väldigt tydligt att de anpassar sig till den digital världen. Väldigt snabbt.
I Hongkong var digitala betalningar väldigt tydligt, bl a genom att de exponerades via taxibilar. Inte alla men ett flertal. Tyvärr kunde inte jag använda WeChat Pay eftersom mitt (västerländska) kort inte gick att registrera. Samma sak i Shanghai där det stod WeChat och Alipay på i stort sett alla taxibilar.
I Hongkong läste jag i South China Morning Post om Octopus, som är det vanligaste betalkortet i Hongkong, och deras betalnyhet. Genom att använda QR kod som skapas i en smartphone (betalningsmottagaren) och som läses i en annan smartphone (betalaren) så tror man kunna plocka bort kontanter helt från taxibilar. Taxichauffören slipper skaffa en särskild kortläsare och kan använda sin smartphone istället. Och smartphone har taxichaufförerna, både i Hongkong och Shanghai. Ofta fyra fem stycken som sitter monterade på rad framför honom och som de dessutom använder hela tiden.
Också i London kunde jag konstatera att taxichaufförerna blivit digitala. Inte nog med att man tog kort. Terminalerna var naturligtvis touchless.
En del upptäckande när man reser är maten. Alltid spännande och intressant att upptäcka nytt och testa. Som jag nämnde tidigare använder jag ofta Tripadvisor för att hitta restauranger och det blir nästan alltid bra.
Något som blir allt tydligare är att ofta är det enkla minst lika gott som det dyrare. I Shanghai gick vi in på en foodmarket i fem våningar, varav de två översta var restauranger. Där hittade vi en enkel restaurang med plaststolar och plastbord som hette Old Shanghai…nånting. Men vilken mat så god.
På tal om digitalisering så kunde jag konstatera att i Hongkong och Shanghai så fick man på flera ställen en läsplatta att beställa maten med. Enkelt och smidigt.
Och vad landar detta ner i. Kanske inget särskilt eller så några refelektioner:
Försök vara så digital som möjligt. Snart blir det svårt att klara sig annars
Att vara lyhörd är bra. Vi kan skratta åt äktenskapsmarknaden på Peoples Square i Shanghai, men bör kanske försöka förstå varför.
Det byggs otroligt mycket runt om i världen. Det vi ser här hemma är inte särskilt mycket.
Enkla restauranger är ofta minst lika bra som ”finare”
Digitaliseringen går fort. Vansinnigt fort.
Kolla gärna på andras erfarenheter (Tripadvisor).
Håll koll på Kina och resten av Asien. Det är där det händer. Vi ligger efter.
Såg nyligen en film med titeln ”The wizard of lies”. Tyckte den var väldigt bra. Med Robert de Niro i huvudrollen så är kanske det inte så konstigt.
Kommer du ihåg Bernie Madoff? Han som blåste investerare på hiskeliga 50 miljarder USD. En ofattbar summa. Det är om honom som filmen handlar.
Madoff var en högst respekterad fondförvaltare och var bl a med och startade Nasdaq, där han också satt i styrelsen. Han drev en hedgefond som gav en hög, men inte för hög, och jämn avkastning år efter år. Allt var fejk. Jag ska inte beskriva mer. Se filmen istället. Den är bra.
Bland placerarna fanns stora globala banker som förlorade miljardbelopp. Även ett antal kända namn fanns med som förlorare.
Det finns dock en sekvens som gav en viss igenkänning. Sekvensen jag tänker på är när ett antal privatpersoner vittnar om att de förlorat alla sina besparingar, alla sina pensionspengar. Allt var borta. De hade lagt allt hos Madoff, lockade av den höga avkastningen. Jag vet, det är film men vad jag minns så var det så till stor del. Många småsparare förlorade allt.
Just lockelsen av den höga avkastningen och viljan att placera, kanske inte allt, men väldigt mycket för att få den riktigt höga avkastningen fascinerar mig. Det här är något som jag ”råkat ut för” ett antal gånger genom åren. Jag har många gånger försökt avstyra därför att risken är alldeles för hög. Ibland har jag lyckats, ibland inte. I några fall har det t o m varit ren bluff, vilket varit självklart när man väl granskar det. Naturligtvis tyckte man att der var ”riskfritt”.
Sorry, men det fungerar inte så. Riskfritt finns inte.
Thomas Bogsjö 