Monster

Har nästan skrivit klart ett annat inlägg, men måste bara ta detta först.

Vi är ett märkligt fenomen vi människor.

Jag har precis läst färdigt en bok. Eller lyssnat som jag numera nästan alltid gör. Det är förmodligen den konstigaste, mest makabra och märkligast bok jag någonsin läst. Samtidigt oerhört fascinerande.

Boken heter ”Monster”. Författare är Micael Dahlén. Om du av en händelse inte skulle känna till honom så är det ekonomiprofessorn från Handelshögskolan i Stockholm med det långa håret och målade naglar som du ganska ofta ser i TV.

Jag har bl a läst en av hans tidigare böcker med titeln Nextopia som är väldigt intressant och som handlar om det förväntanssamhälle som vi lever i.

Men ”Monster” är något helt annat. Det är en bok som handlar om de mest avskyvärda handlingar man kan tänka sig och konsekvenserna av dessa. Boken handlar om mord. Bestialiska mord. Mord där förövaren har blivit berömd. I boken träffar och intervjuar Dahlén fem av dessa monster där den mest berömde förmodligen är Charles Manson. Han ledde en sekt som i slutet av 60-talet på ett brutalt sätt mördade ett stort antal människor.

Ett annat exempel är, bara för att beskriva det bestialiska, en japan som skjuter en holländsk kvinna med gevär i huvudet och sedan äter upp henne. Jo, just det, äter upp henne. Nu börjar det röra sig i magen…

Men det är inte morden i sig eller att gotta sig i det som är fascinerande. Inte heller den enorma nöjesindustri som lever på mord. Och som dessutom inte skulle klara sig utan mord.

Ibland kan jag uttrycka att det finns många konstiga människor i den här världen. I det här fallet känns det väldigt motiverat. Då menar jag egentligen inte de som utfört dåden.

Nej, det märkligaste är nog alla de fans som de får. De är dessutom många, väldigt många. De flesta av morden som beskrivs har begåtts av män. Inte alla men de flesta. Dessa män får säckvis med brev ifrån kvinnor som inte vill något hellre än att ha sex med idolen och dessutom gifta sig med honom. De får någon form av rockstjärnestatus som många ser upp till. Eller kanske t o m vi alla ser upp till.

Dahlén gjorde under arbetet med boken en vetenskaplig undersökning där han konstaterade att vi tycker bättre om en person efter det att vederbörande begått ett mord än innan. Jo, just det, bättre.

Han gjorde också ett experiment på några datingsidor där han konstaterade att intresset för en person ökade kraftigt om man la till egenskapen ”har mördat”.

I USA finns tydligen en lag som förbjuder den som begått mord att ge ut en bok som handlar om det. Den kom till efter det att mördarna gjort grova pengar på sina hemskheter. Den lagen har lett till att böckerna skrivs istället av åklagare och advokater som har varit med under processerna och som får inkomsterna. Nån ska ju tjäna på hemskheterna.

Vi människor är bra konstiga.