Reseskildring – del 2

Jag missade visst att klippa in ett par saker, så det fick bli en del 2.

Porträtt Thomas Bogsjö
170830 Porträtt fotografering Thomas Bogsjö den 30 augusti 2017 i Borås. Foto: JÖRGEN JARNBERGER / JPIXFOTO

 

Något som blir väldigt tydligt i stora städer är den pågående förändringen i handeln. Click & Collect är ett begrepp som man hittar överallt i centrala London, dvs. att e-handla men att välja att hämta i butik. Ofta på väg hem från jobbet.
Dessutom är det många butiker som har ändrat sitt koncept. Man har gått från traditionell butik till en blandning av café och butik.
I Barcelona för ett år sedan åt jag en lunch i en livsmedelsbutik. Vi satt vid ett bord intil potatis och andra rotfrukter, där andra gick och handlade. Riktigt häftigt koncept och kul.


 

Att världen blir mindre konstaterar vi alltsom ofast. Ändå blir det också ofta en överraskning. Att följa någon på Instagram och sedan leta upp stället i Hongkong kan bli både kul och överraskande.
Vi tog en taxi och bad chauffören köra oss till en adress på Hongkongön. Efter visst ”dividerande” och kontakt med någon form av taxicentral där jag fick försöka förklara i telefon för hon i centralen vart vi skulle så löste chauffören det. Vi åkte smågator fram och tillbaka i lite enklare kvarter. Turen slutade en bit upp på branten på en gata som stängdes av ett vägarbete. En återvändsgränd. Efter lite letande hittade vi dock butiken.
När vi sedan förklarade att vi kom från Sverige, följde butiken på Instagram och bestämt oss för att leta upp butiken så blev hon alldeles överväldigad.
En väldigt fin liten butik i ett lite sjabbigare kvarter. Kul upplevelse.


 

Världens utveckling styrs idag till väldigt stor del av megastäder, dvs. städer med fler än 10 miljoner invånare. Den puls som finns i stora städer är mäktig. Det går nästan att ta på utvecklingen. Stora städer skapar också bekymmer. Bekymmer som ska lösas, bl a avseende miljön. Allt det här ser man och märker väldigt tydligt när man är på plats.

Ett problem i stora städer är trafiken, som bl a för med sig att utryckningsfordon ofta har svårt att komma fram. Det är stopp helt enkelt och konsekvensen blir att huset brinner ner eller någon hinner dö innan brandkåren eller ambulansen hinner fram. När man är i en riktigt stor stad så upplever man att sirenerna tjuter hela tiden. Det gör de nästan och skälet är bl a att det ofta tar så lång tid att komma fram.

Världens första megastad var London. Idag finns de flesta megastäder i Kina. De flesta känner vi inte ens till namnet på.
I Kina tror man att man kan lösa en del av problemet med att utryckningsfordon inte kommer fram med hjälp av självkörande fordon.
När självkörande fordon kommer tror man helt enkelt att det blir färre fordon som dessutom tar mindre plats samtidigt som algoritmerna sköter sig i trafiken. Till skillnad från oss människor.
Här kan jag förvånas över den inställning man ofta ser hos oss, i vår del av världen. Det verkar som om många tror att det är vi som styr utvecklingen. För kännedom, det gör vi inte. Vi har väldigt många duktiga företag och företagare i Sverige som är med i utvecklingen på olika sätt, men vi som samhälle betraktat driver ingen utveckling. Det gör megastäderna.
Det finns väldigt många invändningar om att våra vägar och teknik inte klarar av att hantera självkörande fordon eller att juridiken sätter hinder.
Vi kan tycka vad vi vill. Självkörande fordon lär vi få. Väldigt snart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s