Hur mår världen?

fb_img_15298738774575706740781413113359.jpg

Så kan man naturligtvis se på det. Inte fel alls, eller ja, större delen kanske inte stämmer riktigt längre.

Måste väl börja med att notera att vi har stora utmaningar och hot finns naturligtvis. Bl a i form av storskaliga krig, terrorism, miljön och smittsamma sjukdomar.

Men världen mår fantastiskt bra. Och det blir bara bättre och bättre. Om man håller sig till fakta är det ganska enkelt att hålla koll på.

För ett par hundra år sedan levde de flesta i vår värld i extrem fattigdom. Idag ser det helt annorlunda ut.

Eller som den Israeliske historieprofessorn Yuval Noah Harari skriver i sin bok ”Homo Deus”:

  • Det är fler människor som dör av övergödning än av svält
  • Det är fler människor som dör av ålderdom än av smittsamma sjukdomar
  • Det är fler människor som dör av egen hand än av annans hand

Förr svalt människan ihjäl, nu äter vi ihjäl oss.

Vi har löst problem med många av de sjukdomar som tidigare tog livet av människan.

Det är fler människor som tar livet av sig än som blir tagen av daga av någon annan.

Världen blir dessutom bara bättre och bättre.


Ska försöka reda ut fattigdomsbegreppet. I ett globalt perspektiv först och främst.

Hans Rosling som var en mästare på fakta delade in världen i fyra kategorier. Han kämpade ju hårt för att komma ifrån rika länder kontra fattiga länder, i-länder kontra u-länder och liknande. Han säger ju helt riktigt att det finns människor i alla kategorier i alla länder. ”Dollar-street” som du hittar på gapminder.org visar det väldigt tydligt.

De fyra nivåerna som Rosling delar in världens befolkning är inget som han hittat på själv. Det är väl grundade fakta på statistik från Världsbanken och FN.

Statistiken är förresten tillgänglig för alla. Det är bara att surfa in här: Världsbanken eller så går man direkt hit Världsbankens databas

De fyra nivåerna som Rosling använder är först de som lever på under USD 2 per dag, de är extremt fattiga. De minskar snabbt i antal och andel av världens befolkning, även om en del inte tycker tillräckligt snabbt, och är idag ca 10% av jordens befolkning. Eller ”1 miljard” som Rosling rundar av det till.

Om man kommer upp i USD 8 per dag så är man ”bara” fattig. Här hittar vi 3 miljarder av jordens befolkning.

Nästa gräns är de som lever på under USD 32 per dag, vilket är 2 miljarder människor. Den här gruppen har det ganska ok. Barnen går i skolan och många är vaccinerade. Man har rinnande vatten och kan t o m åka på semester. Även om det kanske bara innebär en halv dag på stranden.

Sista gruppen är vi. Vi som hör till den rika delen av mänskligheten. Vi som har det väldigt, väldigt bra. Vi är 1 miljard. I den gruppen finns också naturligtvis den där lilla lilla klicken som är extremt rika.

Så här är det alltså:

  • 1 miljard extremt fattiga
  • 3 miljarder fattiga
  • 2 miljarder som har det ok
  • 1 miljard rika

Koden 1321 kan man komma ihåg. Konstigt att inte Hans Rosling använde den koden eftersom han använde koder i andra sammanhang, bl a för att beskriva var människor bor. Idag 1114, 2050 blir koden 1125 och 2100 blir den 1145. Du hittar allt detta i hans böcker om du vill veta vad koderna innebär. Eller hör av dig så ska jag berätta.


Kina är ett land där förändringen från extremt fattig/fattig till en bättre tillvaro har gått väldigt fort. 1960 var befolkningen i Kina knappt 700 miljoner och större delen var extremt fattiga. Som de flesta säkert vet så försökte sig Mao på en jordbruksreform i slutet av femtiotalet som slutade i en katastrof och 30-40 miljoner kineser svalt ihjäl. Idag är bara 20-25 miljoner kineser extremt fattiga. Lite drygt dubbla Sverige, men ändå bara. Av nästa 1,4 miljarder.


I Sverige finns ingen som är fattig. Om man ser till hur fattigdom definieras i ett internationellt perspektiv. Det finns i princip ingen som lever för under USD 8 per dag i Sverige. Därför har vi (liksom EU) andra mått för att definiera fattigdom. Vi har definitioner för existensminimum, låg ekonomisk standard, låg inkomststandard och allvarlig materiell fattigdom. Sistnämnda definierar vi som att man inte har råd med minst fyra av följande nio:

  • betala oförutsedda utgifter
  • tvättmaskin
  • en veckas semester per år
  • färg-TV
  • måltid med kött, kyckling, fisk eller motsvarande varannan dag
  • telefon
  • bil
  • tillräcklig uppvärmning av bostaden
  • amortera på skulder

Det här rör naturligtvis till det för oss när man pratar fattigdom i olika sammanhang. Inte minst ett internationellt perspektiv där de som lever under extrem fattigdom inte har tillgång till rinnande vatten, toalett eller får äta sig mätta. Samtidigt pratar vi färg-TV och bil.


Självklart är det så att det finns de som far illa i alla länder. Av olika anledningar hamnar man utanför samhället och lever i en misär oavsett om vi pratar pga av droger eller annat. Oavsett om vi pratar Sverige eller ett land i en annan del av världen där fattigdom är av karaktären extrem fattigdom Det lär vi nog aldrig komma ifrån hur vi än bär oss åt. Däremot ska vi naturligtvis hjälpas åt och göra allt för att hålla det på så låg nivå som möjligt.

FN har satt upp 17 globala mål. Det första är att utrota fattigdom och senast 2030 skall extrem fattigdom vara utrotad. Kina kommer förmodligen ha klarat av det långt tidigare. De har förmodligen klarat av det senast 2025.

Surfa gärna in på FN’s sida och läs om målen. Jag var i FN-skrapan för ett par månader sedan och fick en intressant genomgång.


När man pratar om att fattigdomen är på väg att utrotas får man ofta invändningen att ”men klyftorna ökar ju mellan rika och fattiga”. Visst gör dom det och det här är klurigt.

Vi som hör till den rikast delen sparar till olika saker. Får vi lite mer så sparar vi lite mer. Vi får också avkastning på vårt sparande, dvs. vi får bara mer och mer. Det gäller även de som ligger mellan USD 8 och 32 om dan. De sparar också en del.

Om de som hör till de fattiga eller extremt fattiga får lite mer, så sparar de inte. De skaffar förmodligen först och främst mer mat, sedan kanske kläder och annat. Men sparar gör de inte. Därför ökar klyftorna med automatik.

Hur man ska komma tillrätta med det här är inte helt enkelt. RobinHood-varianten har ju inte fungerat. Kanske är det bästa att försöka få oss som hör till den privilegierade miljarden att förstå att vi måste hjälpa resten. Dvs. göra det som FN har sagt. Vi måste hjälpas åt att fixa världens fattigdom.

Kanske gör vi det så enkelt för oss att vi skickar en peng varje månad till UNICEF, till UNHCR eller lägger en peng i den hand som sträcks ut. Du vet, till den som ibland kallas för tiggare och som jag kallar för en människa som ber om hjälp.

För en sak är säker, den som lever i fattigdom hittar väldigt lite tröst i att fattigdom förmodligen är utrotad 2030. För den som lever i fattigdom är det här och nu som gäller. Mat för dagen. Överlevnad.


Eller så engagerar man sig på det fantastiska sätt som Hans Rosling gjorde. Idag drivs hans gärning vidare i gapminder.org av hans son Ola Rosling och svärdottern Anna. Det var de två som skapade alla bubbeldiagram som Hans använde sig av. Jag hörde de båda i ett program alldeles nyligen i Kunskapskanalen (en repris från i våras) och de driver det verkligen vidare. Fantastiskt intressant!

Första gången jag hörde Hans Rosling var för ett antal år sedan. Jag var hemma sjuk och låg och bläddrade bland TV-kanalerna. På Kunskapskanalen var ett program med en filur som med en våldsam frenesi pratade till ett antal diagram. Bubblorna rörde sig över skärmen i en vansinnig hastighet och jag blev helt fascinerad. Jag började läsa på och förstod att även min världsbild var helt föråldrad.

Idag är den förändrad. Nu har jag fattat. Har du?


Den faktabaserade världsbilden som Hans Rosling berättade om säger:

  • 60% av alla flickor i låginkomstländer går ut grundskolan
  • Majoriteten av världens befolkning bor i medelinkomstländer
  • De senaste 20 åren har andelen människor som lever i extrem fattigdom halverats
  • Medellivslängden för världens befolkning är 70 år
  • Antal döda i naturkatastrofer har halverats de senaste 100 åren
  • 80% av världens barn har vaccinerats mot någon form av sjukdom
  • 80% av världens befolkning har viss tillgång till el

…och mycket mer.

Jag har fått en helt annan världsbild tack vare Hans Rosling. En faktabaserad världsbild.

Lägg då till det som jag noterade i början som Harari skriver. I hans fall pratar vi dessutom om riktigt långa perspektiv.

Världen mår fantastiskt bra och blir bara bättre och bättre!


En sak till.

Som jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan, ”Allt blir inte bra, men det innebär å andra sidan inte att allt blir kass”.

Sverige är ett fantastiskt land att leva i. Ett av världens bästa länder. Sverige är ett demokratiskt land som fungerar väldigt väl i de flesta sammanhang.

Låt inte SD, NMR eller AFS förstöra det för oss.

Fotboll och jag

Ja mycket fotboll har det blivit genom åren. Och är fortfarande. Jag brukar beskriv mig som idrottsintresserad i allmänhet, men fotbollsidiot i synnerhet.

Jag tror att det både här och i andra sammanhang har framgått att fotboll är en hyfsad del av mitt liv. Den här gången tänkte jag beskriva det ur ett lite annat perspektiv.

”Allting har en början och ett slut” är ett perspektiv som man kan fundera en del kring.

Dessutom kan man konstatera att idrott och fotboll engagerar. Många har synpunkter. En del är väldigt högljudda och gillar dessutom inte att bli motsagda. Ofta handlar det om förändringar som man tycker måste göras. Tränaren ska sparkas, spelare skall säljas, spelare ska köpas, klubbchefen ska sparkas, styrelsen ska sparkas, gräset ska vara naturgräs. Åsikterna är många. Tur att klubbarna inte reagerar på allt. Vilket ”härligt” kaos det skulle bli då.


Jag började spela fotboll i organiserad form nånstans i 10-års ålder. Annars spelade vi fotboll jämt. På raster, efter skolan och mer eller mindre överallt. Några år tidigare hade jag fått följa med till Ryavallen och se Elfsborg. Vad jag minns, oftast med farfar som hade någon form av gratisbiljett eftersom han var en av Borås idrottsledare. Som parentes så grundade han Borås Cykelamatörer, BCA, och satt i styrelsen de första 50 åren. Tror t o m att han var ordförande i 50 år. Dessutom var han engagerad på andra sätt för idrotten. Ibland fick jag låna hans biljett och ta med en kompis. Och gå på VIP-läktaren på Ryavallen. Det var grejer det. Jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket av fotbollen men nånstans där föddes förmodligen fascinationen för fotbollen.

VM 1970 är det första stora mästerskapet som jag minns. Då var jag 13 år. VM 1974 har jag väldigt tydligt i minnet. Dessutom ett VM som förstärks med återkommande TV bilder varje gång det är ett nytt VM, med bl a Ralf Edströms klassiska volleymål och Grives lika klassiska kommentar som slutade med ”…vad är klockan?…”.

Ralf Edström spelade i Åtvidaberg som hade en hel drös spelare i landslaget. Åtvidaberg var det stora laget och vann Allsvenskan två ggr i början av sjuttiotalet och spelade fantastiska matcher i Europacuperna. Bl a gjorde man riktigt bra matcher mot Bayern München. Konsekvensen av framgången blev att större delen av laget försvann ut i Europa och storhetstiden tog slut i och med att man åkte ur Allsvenskan. Eftersom Facit dessutom försvann upp i Electrolux så försvann också kassakistan.

Samtidigt hade Malmö FF inlett en fantastisk period med flera Allsvenska vinster under 70-talet och vem minns inte det fantastiska året 1979 med final i Europacupen mot Nottingham Forest. Malmös framgång fortsatte under 1980-talet. Men på-90 talet gick det sämre och sämre och till slut åkte man ur Allsvenskan. En början och ett slut på en era. Sedan har man börjat en ny era.

1977 gjorde IFK Göteborg comeback i Allsvenskan och då inleddes en makalös period. Jag flyttade till Göteborg 1978 (…vilket inte har med Blåvitts framgångar att göra…) och var och tittade på väldigt mycket fotboll under de knappa 6 år som jag bodde där. Jag såg Blåvitt, ÖIS, GAIS, Frölunda, Häcken, Lunden, Överås, Jonsered och säkert några fler. Bl a såg jag Blåvitts alla hemmamatcherna i Europacuperna från matchen mot Arsenal i Cupvinnarcupen 1980 till dess att man vann UEFA Cupen för andra gången 1987. Många fantastiskt roliga matcher. Och Blåvitt sålde spelare i parti och minut till Europa. Samtidigt lyckades man fylla på och eran fortsatte in på 90-talet. Ett tag var det nog inte många i fotbollsvärlden som trodde att någon svensk klubb skulle kunna konkurrera. Det sades att Blåvitt hade 100 mkr på banken vid den här tiden, vilket var ofantligt mycket pengar. Men efter några år med misslyckanden och en kostnadsbild som byggde på att man spelade i Europacuperna varje år så tog pengarna och eran slut mot slutet av 90-talet.

Helsingborg hade en era som startade med Allsvensk comeback 1993 och 1999 vann man Allsvenskt guld. 2000 tog man sig till gruppspel i CL genom att slå ut Inter i sista kvalmatchen. I gruppspelet fick man möta PSG, Bayern München och Rosenborg. 2007 tog man sig till UEFA-cupens gruppspel och lyckades t o m ta sig vidare till 16-dels final. En fantastisk period. Men även den eran fick ett slut och 2016 åkte man ur Allsvenskan. Som bekant försöker man nu ta sig tillbaka.

Jag gör inga som helst anspråk att detta ska vara heltäckande på något sätt. Bara några exempel på att allt har en början och ett slut. Inte minst i idrotten och fotbollens värld.


Oavsett var jag hade bott så hade jag förmodligen haft ett lokalt favoritlag. Nu bor jag i och har levt större delen av mitt liv i Borås. Därför är Elfsborg mitt favoritlag.

Jag ser varje match. Nästan. Men det är i vilket fall som helst väldigt få matcher på ett år som jag missar. Matcherna finns i kalendern för hela året och saker och ting planeras efter det. Nu är hela familjen väldigt intresserad så det har aldrig varit ett bekymmer.


Även i Elfsborgs fall har vi en början och ett slut. Jag tror att de flesta håller med om att eran inleddes 2005 när Borås Arena var klar och man lyckades locka hem både Anders och Mathias Svensson. 2006 vann man Allsvenskan och ett antal makalösa år inleddes med spel i Europacuperna i 10 år och som innehöll två gruppspel i UEFA-cupen. Dessutom ytterligare ett Allsvenskt guld 2012. En fantastisk period och ett makalöst facit.

2015 innehöll Elfsborg spelartrupp bl a Viktor Claesson, Henning Hauger, Simon Hedlund, Sebastian Holmén, Andreas Klarström, Marcus Rohdén, Anders Svensson och Arber Zeneli.

Anders Svensson och Andreas Klarström slutade efter säsongen 2015. Henning Hauger flyttade hem till Norge efter säsongen 2016.

Viktor Claesson, Simon Hedlund, Sebastian Holmén, Marcus Rohdén och Arber Zeneli har försvunnit till klubbar i Europa. Efter guldåret 2012 såldes också Oscar Hiljemark som vi tillsammans med Claesson och Rohdén känner igen från sommarens VM landslag. 2013 sålde man Niclas Hult och Johan Larsson.

Ett hyfsat gäng med spelare som försvann på väldigt kort tid och det är klart att en ikon som Anders Svensson ersätter man inte i brådrasket. I Elfsborgs fall väldigt många tongivande startspelare på väldigt kort tid.
Det ska också ses i perspektivet av att Elfsborg är en liten klubb. Om man jämför med de svenska storstadsklubbarna så är det väldigt stor skillnad.  Omsättningsmässigt så kommer Elfsborg på åttonde plats i Allsvenskan (2017). Malmö och AIK omsätter vardera nästan 3 ggr så mycket som Elfsborg. Att jämföra med klubbarna i de stora ligorna i Europa blir nästa larvigt eftersom man där mäter omsättning i miljarder.

Det innebär att man måste hantera de pengar man drar in på ett försiktigt sätt och det tycker jag man gjort. Man har inte sprungit iväg och köpt dyra färdiga spelare utan istället fortsatt bygga på att försöka hitta yngre spelare som man sedan utvecklar till Allsvenska spelare. Listan ovan sätter ett ganska bra betyg på det arbetet. Dessutom ”fyndar” man då och då längre ner i divisionerna och i övriga nordiska länder. Issam Jebali är det senaste exemplet på det.

Efter att på olika sätt mer eller mindre bytt hela truppen på kort tid så blir konsekvensen att eran för Elfsborgs del tog slut 2016. Sedan dess har man börjat bygga något nytt. Man gör det på ett klokt sätt med en ny ledning för laget och nya spelare som får växa in i laget. Självklart ingen spikrak väg utan det händer saker hela tiden. Spelare kommer och går, spelare blir skadade och resultaten uteblir. Alla värvningar blir inte lyckade. Det är liksom så det fungerar.

När eran tar slut så händer något. I exemplen ovan blev det drastiskt. Åtvidaberg åkte ur Allsvenskan. Malmö åkte ur, liksom Helsingborg. Blåvitt har åkt berg-och-dalbana sedan slutet av 90-talet.

I Elfsborgs fall handlar det om att framgångarna på plan har uteblivit, vilket inte är helt ovanligt när eran tar slut, samtidigt som många kräver något annat. Då vill man ha förändring (igen…) och så ropas det på ny tränare, nya spelare, ny ledning, ny styrelse. Det gamla ska ut och nytt ska in.

Jag tror inte på det. Jag tror på långsiktighet och att hålla fast på den inslagna linjen. Att jobba målmedvetet. Visserligen är Elfsborg en ”medlemsägd” förening och det är viktigt att man lyssnar på medlemmarna, men man kan inte göra det varje gång. Hela tiden. Det är många röster som har åsikter om både det ena och andra och om man skulle lyssna på alla så skapar man kaos. Det man ska göra är att sluta leden, se till att organisationen får lugn och ro. Och jobba tillsammans.

Att inte sparka tränaren är också något som har stöd i forskningen. Både nationellt och internationellt. Det blir inte bättre resultat. Dessutom finns det ett ekonomiskt perspektiv på det också. Att sparka tränaren och kontraktera en ny innebär högre kostnader. Om man är i en utförsbacke så lär fallet bli hårdare och dessutom tar det längre tid att komma tillbaka.


Ett exempel på en tränare som fått vara kvar trots massiv kritik under ganska lång period är Arsene Wenger. Arsenals tränare från 1996 till 2018. I 22 år. Makalöst.
Efter 2005 tog det 9 år innan Arsenal vann en titel igen. Sen blev det 3 titlar på 4 år. Han var starkt kritiserad under åren utan titlar men både han och Arsenal stod emot.

Jag tänker inte ge exempel på tränare som fått sparken. Tyvärr väljer klubbledningar alltför ofta the easy way out och ger efter för de höga rösterna.


Jobba vidare, stå emot kritiken och var långsiktig.

Så tycker jag.

Ibland går det bra. Ibland inte. Ibland vinner laget. Ibland förlorar man.

Oavsett vilket. Oavsett hur det går. Så kommer jag att gå och titta.

Därför att jag gillar fotbollen.

Jag tror på rättssamhället

Jag tror liksom att det är grunden för vårt samhälle.

I ett perfekt samhälle blir alla brottslingar dömda, men vi lever inte i ett perfekt samhälle. Allt blir inte bra. Ibland misslyckas rättssamhället att sätta fast och döma den som är skyldig.

Ett misslyckande kan naturligtvis bero på en massa saker. Det kanske är så enkelt att det inte går att hitta den skyldige eller kanske är det omöjligt att bevisa.

Man kan naturligtvis också ifrågasätta om det alltid blir rättvist. Eftersom det är människor som dömer så blir det kanske inte alltid en exakt likadan dom vid två identiska brott. Å andra sidan så kanske det inte finns två identiska brott heller.

Dessutom har det konstaterats att det döms olika beroende på vilken veckodag det är. Den mänskliga faktorn spelar in. Väldigt mycket.

En del domare är naturligtvis väldigt duktiga. I toppen på topplistan. Det finns en hel del väldigt duktiga åklagare och polisutredare också. Det bästa som finns.
Även här finns det en topplista. Men det finns också de som kommer längre ner på listan. Det finns nog de som kommer sist också. Och ibland blir det inte bra.

Det här kommer att bli mycket bättre den dag som vi börjar använda algoritmer och AI som stöd och som förmodligen tar över helt till slut. De har inte en dålig dag eller huvudvärk och kan dessutom jobba dygnet runt.

Men så länge måste vi acceptera det som är och tro på det rättssamhälle vi har. Vi måste acceptera att rättssamhället ibland inte kommer åt de där värsta brottslingarna.


Tyvärr är vi ganska långt från det. Vi dömer ofta direkt. Långt innan utredning ens har startat. Och media dömer dessutom. Ofta långt innan den rättsliga processen har haft sin gång. Ibland hänger media t o m ut ”den skyldige” med namn.

Om sedan allt läggs ned och ”den skyldige” inte är anklagad längre eller om hen frikänns i en rättegång så är det inte ovanligt att nästa fas inleds.

”Ingen rök utan eld”

Det är nog bland det farligaste vi kan tänka och säga. Ändå gör vi det hela tiden och det innebär att vi dömer. Nånting måste ju ha hänt…annars skulle ju inte…

Det här är nog bland det värsta vi kan göra.


Det finns en annan sida också.

Det finns de som blir dömda, men som är oskyldiga.

Jag lyssnade på Kaj Linnas sommarprogram häromdagen.

13 år i fängelse.

Oskyldigt dömd.

Det tog nio år från det att han ”visste” att han skulle bli frikänd till han blev frikänd.

Nio år.

I hans fall var nog varken polisutredare, åklagare eller domare högst upp på listan. Snarare längst ned. Och media blev nyttiga idioter…

Så här fel får det bara inte bli.

Lyssna och hör hans beskrivning hur man skärs av från omvärlden. Hur känslor bara klipps av.

Fruktansvärt.

Sommar i P1 med Kaj Linna

Att sitta inlåst, skyldig eller oskyldig, är ingen dans på rosor. Det finns de som hävdar att de som sitter i svenska fängelser har det alldeles för bra. Jag kastade mig in i en tråd på FB nyligen kring just detta. Den handlade om Akilov och man ville att han skulle utvisas direkt. Att utvisa någon till Uzbekistan, som är ett av världens mest korrupta länder, och tro att den får ett riktigt straff där är bara dumt. Risken att han mutar sig ut eller helt enkelt blir frigiven är för stor. Enda chansen att vara någorlunda säker på att han får det straff han förtjänar är att han får sitta av sitt straff här. Men då menade en del att han fick det för bra. Jag tror inte att sitta inlåst blir för bra.

Man kan ju också titta på Michael Moores dokumentär där han jämför Norska och Amerikanska fängelser och fundera på vilken metod som är bäst.

Att göra världen bättre

Jag lyssnar mycket på poddar. Skrev jag visst nyligen…

En pod som jag följer är Digitalsamtal, som drivs av Carl Heath och Anders Thoresson. En forskare och en journalist som pratar om digitaliseringen.

Idag lyssnade jag på ett avsnitt som var väldigt intressant. En intervju med Maja Brisvall som handlade om hur vi alla kan bidra med data för att göra världen bättre. Bl a genom bildanalys av alla de bilder som vi alla skapar.

Lyssna gärna: Länk till Digitalsamtal

Boräntor och prissättning

Lovade för ett bra tag sedan att återkomma med ett resonemang kring om marginalerna för boräntor verkligen har ökat. Ska försöka förklara min syn på ett så enkelt sätt som möjligt.

Så här ser det ut enligt Finansinspektionen:

Som framgår av grafen så var marginalen i snitt nere på 0,2% 2007-2008 och nu är marginalen (bruttomarginalen) 1,64%.

Jag minns 2007-2008 väldigt tydligt. Utöver marknadspriset på pengar fanns nästan inga andra kostnader. Kapitalkraven var bara några punkter på bra kunders bolån. Även om påslaget bara var 0,20% så hade man ändå en ok nettomarginal.

Hela marknaden hade dessutom drivit mot en väldigt kort utlåning. Ofta bara på 3-månader. T o m ännu kortare. Större bolag lånade gärna bara over night. Det var ju ytterligare 0,20% billigare.

Sen small det hösten 2008. Det fick stora konsekvenser för prisbilden och det tog lång tid att förklara t o m för större bolag hur det fungerade.

Det som jag ska försöka göra nu.


Att på ett enkelt sätt förklara går nog inte. Man måste ha viss förståelse för hur en balansräkning fungerar och även det som kallas för funding i bankvärlden, dvs hur banker skaffar medel för att låna ut.

Ska man börja med att sammanfatta något så skulle det kunna bli såhär:

  • En bank lånar ut betydligt mer än vad man lånar in från sina kunder
  • En bank får bara använda viss del av sin inlåning för sin utlåning
  • Likviditetskraven har ökat kraftigt på en bank de senaste 10 åren
  • Kapitalkraven på banker har stigit kraftigt de senaste 10 åren
  • Kunderna har migrerat

Det här är säkert självklara begrepp för många, men kan kräva viss förklaring för andra.


Först och främst så verkar det som många tror att det banker lånar ut har man lånat in från sina kunder. Nästan varje gång som jag pratar om det så får jag just den invändningen.

Det stämmer bara till viss del och det stämmer för mindre banker, som Sparbanker. Tittar man på Borås Sparbank så lånar de ut ca 15 mdr kronor och lånar in 16,3 mdr från kunder. Tranemo Sparbank, som är en väldigt liten bank, lånar ut 1,9 mdr och lånar in 2.3 mdr från kunder.

Men om man går till en affärsbanken blir dels beloppen något annorlunda, dels relationen. Handelsbanken lånar ut ca. 2 000 mdr kronor och lånar in 940 mdr kronor från sina kunder. Ca. 47% kommer alltså från inlåning i Handelsbanken.
Ska man försöka bryta ut det som avser bolån och dessutom i Sverige så är relationen för Handelsbanken ungefär 800 mdr i utlåning och 340 mdr i inlåning från kunder (i båda fallen privatkunder i Sverige). Ungefär 42% kommer från det som kunderna lånar till banken.

För enkelhetens skull kan man säga att en affärsbank lånar in ungefär hälften från sina kunder av vad man lånar ut.

Resterande del lånar banken upp på den internationella kapitalmarknaden. Till en betydligt högre kostnad än vad man betalar för inlåning.

Så, för det första är det inte så enkelt som att banken lånar in av kunder för att sedan låna ut till andra kunder. Det är något som kostar.


Dessutom är det så att allt som banken lånar in får man inte räkna in i det som man lånar ut. Det här håller Finansinspektionen reda på och det här är kopplat till hur ”klibbig” inlåningen är. Dvs hur länge som banken får behålla inlåningen.

Om man delar in bankens inlåningskunder i fyra kategorier så kanske det blir enklare att förstå:

  • Andra banker, försäkringsbolag och liknande.
    Inlåning från dessa får inte banken räkna in alls som en del av det man lånar ut.
  • Stora företag.
    Endast en mindre del får räknas in.
  • Mindre företag.
    En större del än för stora företag får räknas in.
  • Privatkunder.
    En stor del får räknas in.

Så, för det andra så är det inte så enkelt så att man får använda all inlåning för sin utlåning. Det kostar.


Nästa pilsner är kraven på likviditet. När det small 2008 insåg man ”helt plötsligt” att det där med likviditet var ett problem. Även om kunden lånade på 3-månader så var det få som betalade tillbaka efter tre månader. Man ville hela tiden förlänga sitt ”korta” lån. I snitt lånar nog en bolånekund som betalar en 3-månaders ränta i 3 år.

Konsekvensen blev att bankerna började låna upp mer och t o m betydligt mer än vad man lånade ut för att ha en likviditetsreserv och garantera att kunna rulla ett lån vidare. Vad jag kan se i Handelsbankens senaste årsredovisning så hade man en likviditet på nästan 500 mdr. Lite slarvigt kan man säga att banken lånar upp 25% mer än man lånar ut.

Att garantera likviditeten, och därmed utlåningen, kostar.


Som jag skrev tidigare så var de kapitalkrav som bankerna hade väldigt låga före 2008. Kapitalkraven är förenklat eget kapital i förhållande till bankens utlåning.

Nu är kraven istället betydande. Hur det påverkar kostnadsbilden beror helt och hållet på vad kapitalet kostar för respektive bank.

Att hålla ett högre kapital kostar.


Till sist det som kallas migrering. I det här sammanhanget innebär det att kunderna förflyttat sig från att ha bundna lån till rörliga lån (rörligt = 3-månaders). Marginalen i ett rörligt lån är högre än i ett bundet lån. Det säger sig självt. Om man tecknar ett femårsavtal så får man i de flesta sammanhang ett bättre pris eftersom man har en garanterad affär under längre tid.

2008 var ca 40% av alla bolån i Sverige rörliga lån. Idag är drygt 60% rörliga. Om man går tillbaka till 1998 så var bara 15% rörliga.

Denna förändring, migrering, har inneburit att kunderna valt att förflytta sig till lån med högre marginal. Det kostar.


Därutöver finns ytterligare några småsaker. Bl a måste bankerna betala in avgifter för att fondera medel till kommande finanskriser.


Blev det enklare? Kanske inte. Då ska du dessutom veta att en större banks fundingportfölj är komplex. Den innehåller också en hel del derivat för att ”göra om” upplåning i en valuta till en annan och för att förändra löptider på upplåningen.

Har då förändringen från 0,20% till 1,64% inneburit att bankerna tjänar mer?

Förmodligen marginellt, om ens alls, och det går inte att helt utläsa. Helt klart är bruttomarginalen har ökat, men det har också bankernas kostnader.

Men bankerna tjänar ju mer på sin utlåning? Javisst, beroende på att volymerna ökar. Om man tittar i Handelsbankens senaste årsredovisning så bidrog marginalförändring negativt till räntenettot, istället bidrog volymökningen till en kraftig ökning av räntenettot. Volymen ökar resultatet, inte marginalerna.

Enkelt. Eller hur?

Framtidsspanarna – En ny podd!

Som jag skrev nyligen, jag lyssnar mycket på poddar. Det senaste tillskottet är Framtidsspanarna. En podd från Handelsbanken Fonder med Jonas Lagerqvist, en f d kontorschefskollega som programledare. I det första avsnittet pratar han med två av fondförvaltarna.

Dels Patric Lindqvist som ansvarar för fonden Hållbara Energi, dels Lisa Synning som ansvarar för Tillväxtmarknad Tema.

Programmet handlar om hållbar förvaltning och hur förvaltarna agerar. Podden tar också avstamp i Agenda 2030.

Det här är väldigt intressant och väl värt att lyssna på.


Vi får en förklaring till begreppet Impact Investments som är något väldigt intressant och dessutom en diskussion kring de globala målen i Agenda 2030.

Lisa Synning berättar bl a att hon i den fond hon förvaltar har valt att avstå att investera i fossila bränslen helt och hållet. Ett väldigt bra exempel på hur man kan påverka som investerare.


När jag lyssnar så tar det mig tillbaka några år i tiden. Till 2010 då höll John Holmberg, professor och forskare i hållbar utveckling på Chalmers, ett föredrag på Borås Industri- och Handelsklubb. Jag minns så väl att jag tänkte att det här blir nog jobbigt att lyssna på. Direkt efter lunch på fredag. En professor som ska prata hållbar utveckling. Det blir nog svårt att hålla sig vaken.

Tänk så fel jag hade.

Det var ett av de mest intressanta föredragen som jag har hört.

Det som blir en koppling till podden ovan är en av de frågor han fick på slutet. Han hade pratat en hel del om energi, men inte nämnt kärnkraften. Något som frågeställaren undrade över. Ska vi fortsätta investera i kärnkraft?

Nej, var hans klockrena svar. Om vi tillåter fortsatta investeringar i kärnkraft så kommer väldigt mycket av kapitalet att dras till kärnkraften, därför att där finns den snabba avkastningen. Om vi istället säger nej så dras investeringarna till alternativ energi.

Om investerarna väljer bort kärnkraft i sina investeringar så går förändringen fort.

Om man tar tanken vidare till den diskussion som dök upp för ett par dagar sedan när Miljöpartiet i Stockholm sa att man ville ha förbud mot försäljning av fossila bränslen i Stockholm 2030 för att göra staden fossilbränslefri 2040, så kanske den tanken inte är helt fel.

Jag är definitivt ingen vän av förbud, men bara tanken eller idén att driva en snabb förändring kanske inte är så dum.

Elbilar och självkörande fordon kommer med en våldsam hastighet. Jag tror att den förändringen kommer att gå mycket fortare än vad vi tror. Om man dessutom säger att vi kommer inte sälja fossila bränslen i en stad efter 2030 så lär den förändringstakten inte vara långsammare.

Bra för vår miljö.


Vilket fall som helst. Lyssna på podden. Den var mycket intressant!

Svordomar och könsord

 

En kort reflektion till denna artikeln.

Jag har varit ledare för ungdomar ett antal år. Började första gången i början på 70-talet som 15-åring. Men jag har f a följt mina barn i deras idrotter. Fotboll och handboll blev det ett antal år, från -96 ungefär och under en sådär 8 år.

Att barn och ungdomar svär och använder könsord var ju inte svårt att upptäcka. Därför införde jag svordomsförbud vid någon tid. Både på träning och match.

Det fick jag kritik för av några föräldrar. Några pappor alltså. Tro det eller, men en pappa mer eller mindre skällde ut mig. Det var det dummast han hört.

Det var inte helt enkelt att hålla fast vid svordomsförbudet.

 

Nättrollen och fake news

Jag har tidigare skrivit ett inlägg om fake news. Det inlägget innehöll också en del annat. Bl a handlade det om att jag ibland gav mig in i diskussioner i sociala medier om sånt som är uppenbart fake.

Jag har några, dock få, bland mina vänner på Facebook som medvetet sprider fake news. F a en person som jag då och då har påpekat att inlägget är fake. Oftast inte mer än så. Ibland har jag bara fått en flinande gubbe till svar, ibland lite mer. Flera av inläggen är grovt rasistiska.

Igår dök ett nytt inlägg upp. Som det du ser nedan.

Skärmklipp

Jag visste att det var ett fake eftersom viralgranskaren.se skrev om det tidigare i år. Så tidigt som januari tror jag.

Jag skrev något i stil med ”Dumheter, sluta dela sånt här. Det är fake.”

Genast fick jag hårda ord tillbaka.

Jag försökte få hen att visa sanningshalten i bilden (var nog väldigt tydlig…) och skrev att dels visar bilden ingenting. Det kanske är två olika personers besked eller så har personen slutat att arbeta. Då kan det se ut så.
Dels skrev jag att jag har jobbat med pensionssparande i många år. Vi, politiker och många andra har under lång tid försökt få alla att förstå att man måste spara själv för att kunna behålla sin köpkraft. Annars blir det mindre i pension.

Nu tog det hus helsicke. Naturligtvis dök fansen och svansen upp på banan och började bombardera med det ena dummare och falskare än det andra. Men även personen ifråga själv med nya falska inlägg. Jag försökte motbevisa, men varje gång dök det upp nya hittepå och jag hade minsann inte överbevisat någon. Flera av inläggen är av rasistisk karaktär och man börjar ställa invandring mot sjuksköterskors lön och pension.

Sådär håller det på och anklagelserna blir bara värre och värre. Här kommer några påstående:

  • En invandrad pensionär får dubbelt så mycket i pension som en ”svensk pensionär”
  • Göran Person tog 258 miljarder från svenska pensionärer
  • Jag äter på lyxrestauranger
  • Jag är på golfbanor

Dessutom skulle jag beskriva pensionssystemets historia och visa på att medellivslängden har ökat, eftersom det var något som jag skrev.

Jag anklagades också för att vara en dålig chef som inte lyssnade. Spännande kommentar från någon som jag inte träffat på 40 år.

Efter ett tag lät jag allt vara och väntade till idag. Jag letade upp länkar till bl a viralgranskaren.se, wikipedia och SCB. Klistrade in länkarna i tråden och tänkte efter ett tag skriva ett inlägg och tacka för mig.

Jag hann inte. Istället blev jag utsparkad. Blockad. Förmodligen hade väl trollen och fansen och svansen fått nog av att jag inte gav mig.

Det jag hade tänkt skriva var:

”Hej alla nättroll, fans och svans. Det här blir min slutreplik. Det ursprungliga påstående och bilden i denna tråd är en fake. En lögn.
Jag har lagt in länkar som motbevisar de flesta av era påstående. Tror inte jag missat någon.
Jag äter på restaurang ibland, men några lyxrestauranger är det inte. Tror det är bra att gynna restaurangnäringen. Det lär ju ge jobb till serveringspersonal, kockar m fl.
Jag tillbringar ingen tid på golfbanor eftersom jag inte spelar golf.
Jag är stolt över att ha arbetat i ett företag under lång tid som sett till personalens pension. Jag har haft ett antal möjligheter att kliva av det men valt att stanna kvar och där just pensionssparandet varit en viktig del i beslutet.
För övrigt finns ett antal riktigt korkade kommentarer som jag inte bryr mig om att bemöta.
Till sist, jag tycker oerhört synd om de som fortfarande inte förstått att man måste spara till sin pension utan tror att staten ska fixa det.”


Att agera och gå in i diskussioner innebär naturligtvis en risk. Man vet aldrig vad nättroll och deras fans kan hitta på. Alltifrån otrevlig ryktesspridning till mer handgripligt. Som tur är har jag sparat en del uppgifter om de här personerna. I fall…

Men jag tror att det är viktigt att vi tar diskussionen. Att vi faktiskt talar om att det inte är ok att sprida lögner på det sättet. I det här fallet var det naturligtvis väldigt medvetet att sprida lögner, men för många andra tror man nog på något utan att tänka efter. Om det verkar för tokigt, så är det så. Ganska enkelt.

Det som trots allt förvånar mig mest är de som kan betraktas som smarta och intelligenta med en hög befattning och position i samhället, ger sig in och försvarar rena lögner. Det kan inte tyda på något annat än att man vill sprida lögner och dessutom har en mörk och otrevlig agenda.


Här här länken till viralgranskaren.se som visar att ursprungsbilden är en lögn: länk

Skärmklipp 2

Ageism eller Ålderism

Jag lyssnar en del på poddar. Tror t o m att jag kan påstå att jag lyssnar en hel del på poddar.

En som jag gärna lyssnar på är ”Londonpodden” av och med Katrin Marcal och Maria Borelius. Podden är en del av EFN (Ekonomi- och Finansnyheterna), som i sin tur är en del av Handelsbanken.

Londonpodden har inte helt oväntat sin utgångspunkt i London och avhandlar allehanda ämnen med den utgångspunkten. Brexit har av naturliga skäl återkommit ett antal gånger, men också ämnen som hur den brittiska skilsmässolagstiftningen fungerar och hur metoo påverkade britterna.

Ett av de senaste avsnitten handlade om Ageism eller Ålderism som vi säger.  Väldigt intressant och såvitt jag vet inte särskilt uppe på agendan i Sverige.

Utgångspunkten var att Sverige är ett land där ålder spelar roll på ett sätt som det inte gör i många andra länder.

De pratar bl a om att om du är över 40 så läggs din jobbansökan åt sidan direkt. Du är inte aktuell.

Går du ut i Storbritannien (puben och liknande) så möter du alla åldrar. Går du ut i Sverige (tror de nämner Stockholm) så ser du få äldre.

I Sverige ifrågasätts äldre som politiker, chefer och liknande, inte minst att utnämna någon ny som passerat 50. Något som man i många andra länder inte ens funderar över.

Jag har jobbat ett antal år i Handelsbanken där just detta blev väldigt tydligt för sådär 10 år sedan. Att vara man och över 50 blev helt ute, när man helst skulle vara kvinna och under 40. Man funkade också, bara du var under 40.

Förmodligen en farlig utveckling och syn eftersom vi redan nu behöver arbeta längre och byta jobb i ”hög” ålder. Det är förmodligen många faktorer som behöver samverka för att ändra på utvecklingen. Dels behöver vi fortsätta att utveckla och utbilda oss på ett helt annat sätt genom hela livet än vad vi har gjort, dels behöver vi nog bortse från det där med åldern.

Det sägs ju att 70 är det nya 50 och dessutom på väg mot att bli det nya 40. Tar väl ett tag innan vi börjar inse det överallt bara.

Mångfald är nog bra. På fler än ett sätt.

New York

Några funderingar efter en resa till New York för några veckor sedan.

Alla, eller i varje fall de flesta, har förmodligen någon form av relation med The Big Apple. Staden som vi har sett skildras i filmer, i TV och läst om i böcker. Good or bad. En skyline som nog de flesta känner till. En stad som fascinerar eller kanske avskräcker.

För min del var det staden som jag bara ville bocka av. Jag har aldrig varit där tidigare. Om nu inte en mellanlandning på JFK för drygt 30 år sedan räknas, men jag tror inte det.

På min lista fanns ett antal välkända ställen som jag ville besöka:

  • Liberty Island med Frihetsgudinnan
  • Ellis Island
  • Wall Street med Charging Bull
  • High Line Park
  • Brooklyn och Brooklyn Bridge
  • Central Park
  • Rockefeller Center
  • Empire State Building
  • Chelsea Hotel
  • Flatiron Building
  • 9/11 Memorial eller Ground Zero

Jag gissar att de flesta av dessa ger en bild på näthinnan oavsett om man varit i New York och sett allt eller inte. Nu har jag varit där och konstaterade att det mesta motsvarade förväntningarna.

Dessutom fanns några restauranger på listan som jag noterat skulle kunna vara bra. En del var bra, någon en besvikelse. Konstaterade också att man kan slinka in i stort sett varsomhelst. Det är ganska ok överallt. En liten check i TripAdvisor innan är dock bra.

New York är en häftig stad med mycket puls. ”Staden som aldrig sover”. Det händer alltid nåt. Men som vanligt även i en storstad så är det ganska lugnt tidigt på morgonen.

En sak som dock överraskade åt andra hållet var att jag hade en uppfattning och bild av ett myller av människor och bilar, men så var det inte alls. Ungefär som vilken storstad som helst. Mycket folk men inte hysteriskt. Mycket trafik men inte tokmycket. Då upplevde jag nog både Bangkok, Hongkong och Shanghai betydligt värre.

Som vanligt så transporterar man sig enklast med tåg, tunnelbana och buss. I princip bara tunnelbana för min del. Enkelt och snabbt. Ett sjudagars kort inhandlades sedan var det bara att åka. Google hjälper ju till att hålla koll på var man är och närmaste vägen dit man ska. TripAdvisor hjälper till att leta upp bra restauranger och annat att göra.

Gjorde misstaget att välja taxi till JFK. Det var dumt. Sparade väl några meters gående som var tänkt, men jösses vilken tid det tog. Där blev man varse hur dåliga vägarna och vägnätet är. Ursprungliga planen var att ta LIRR (Long Island Railroad) till Jamaica Station och sedan flygplatståget sista biten till JFK. Det ska man bara göra. Eller så tar man tunnelbanan, men det tar dubbelt så lång tid som LIRR.

Ett tips.


Ett par saker om inte fanns med på att göra listan men som ändå blev väldigt bra var dels Guggenheim Museume, dels FN.

Guggenheim var definitivt värt ett besök. Det fanns dessutom en väldigt bra restaurang i huset (på utsidan till höger om entrén om du skulle leta efter den) som heter The Wright. Tyvärr var en del av museet stängt, vilket var den berömda ”trappan/gången”. Orsaken var att det pågick en ny installation för en utställning av Giacometti. Men det var väl värt ett besök ändå.

FN var en riktig höjdare. Gick en guidad tur och hade en Sydkorean som guide. Han var helt suverän och gav en väldigt bra bild både över historien och dagsläget. Dessutom hade han ju en bild från en del av världen att förmedla som var väldigt intressant. Ett besök i FN huset rekommenderas starkt för den som besöker New York.

Tog en bild inne i FN av ett citat av en icke obekant svensk:

20180515_184202


Besöket på 9/11 Memorial gav ett starkt intryck. De två ”poolerna” med vattnet som försvinner ner i ett hål var mäktigt. Missade tyvärr museet. Tyckte det var för lång kö. Det var tydligen ett misstag fick jag höra senare. Det ska man besöka och bl a uppleva liveljud från den dagen med kommunikationen med larmcentralen, brandmännen mm.
Det ska vara en riktigt stark upplevelse.

20180510_201014


 

När jag reser så försöker jag hitta något av en vardag också. Det är klart att om man bara stannar ett par dagar så hinner man kanske inte så mycket av det. Är det en affärsresa så är schemat ofta väldigt tight och man hinner inte så mycket annat. Tyvärr.
Men nu var det åtta nätter så det fanns gott om tid. Det innebar bl a tre träningspass. Två på gymmet på hotellet och en träningsrunda i Central Park. Sistnämnda fanns med på att göra listan.

Att kika lite runt hörnet, observera människor på gatan och i tunnelbanan, att bl a fundera på var de som bor i stan köper sin mat är en del av det där som jag tycker är intressant.

I New York är det inte särskilt svårt att upptäcka det vi brukar kalla tiggare, som man där kallar för homeless. De är överallt och är väldigt många. En hel del anger att de är krigsveteraner och jag tvivlar inte på det. Många har en burk framför sig och vill gärna att man lägger en peng. En del går runt och ber om vad som helst. Lite vatten eller kaffe, ett äpple bara något. Tragiskt, men en stor del av vardagen. Det slank ner några mynt i en och annan burk. Alltid med ett tydligt tack tillbaka. En dag i tunnelbanan kom det på en man som berättade för alla att han var från Peru. Hans fru och barn var också med och han hade inget jobb. Han sa ungefär: ”Ni behöver inte ge mig pengar. Det går bra med något, vadsomhelst. Vatten, ett äpple eller vad som helst”. Kanske talade han sanning, kanske inte.  Han fick några mynt.

I tunnelbanan kunde man också se väldigt mycket annonser för just hemlösa. De såg bl a ut så här:

20180513_172506

Man kunde också se skyltar som denna:

20180515_233517

Och som denna:

20180510_171021

Ganska mycket handlade om just att hjälpa andra. En intressant iakttagelse.

En sak ångrar jag. Nära Times Square precis utanför Starbucks passerade jag en trashank som bad om just lite vatten. Jag uppfattade först inte frågan utan gick bara förbi. Efter en liten bit ringde frågan i öronen och jag vände mig om, men han var borta. Jag borde ha stannat direkt och pratat med honom. Frågat om han ville ha en frukost. Kaffe, en smörgås och juice från Starbucks. Inte alltid lätt att hinna göra rätt.

Ibland kan man här hemma höra resonemang om de vi kallar för tiggare, att de ska vara för lata för att arbeta. Att de ska vara kriminella hela bunten. Och utnyttjade.
Tänk att jag tror inte det. Det finns säkert, men det stora flertalet vill nog inget hellre än att ha ett jobb. Att slippa sitta på gatan. För det finns ingen som kan övertyga mig om att man frivilligt väljer förnedringen att sitta på gatan och be om hjälp. I ur och skur, vinter som sommar. Inte en chans.


Första morgonen i New York gav jag mig iväg ganska tidigt. Inplanerat var ett besök på Liberty Island och Ellis Island. Tyvärr blev det inget besök inne i Frihetsgudinnan. Upptäckt redan på hemmaplan att det var kört. Man måste vara ute i väldigt god tid för att få biljetter både till kronan och monumentet. Tror det var nästan ett halvår till nästa biljett till kronan fanns tillgänglig. Men det blev bra ändå och är värt ett besök.

Ett tips när man ska åka iväg någonstans. Kolla redan hemma hur det är med öppettider, biljetter mm på ställen som du vill besöka. Det är inte alltid självklart att bara gå dit.

När jag gav mig iväg från hotellet den morgonen upptäckte jag en stor folksamling på andra sidan gatan från hotellet. När jag passerade upptäckte jag att det var i en studio därifrån som man sände Goodmorning America. Jösses vilket ståhej. Där var fullt med folk varje morgon. Dessutom såg jag en stor vepa ovanför en sidodörr med texten ”American idol”. Där var det kö. Varje dag. Gissar att det var dit man gick på audition.

En morgon när jag kom ut så var det fullt med folk och avspärrningar och vakter och poliser och limousiner, vid sidodörren. Jag knallade rakt förbi avspärrningarna och precis när jag passerade sidodörren så kliver en av programledarna ut. Hi, sa han. Hi, sa jag. Sedan hoppade han in i sin limo och försvann. Så kan det va i New York.


Det byggs en del i New York. En hel del tyckte jag. Bl a bygger man om hela Hudson Yards till ett kulturcenter med en del riktigt häftiga byggnader. Både skyskrapor och andra byggnader. Som den här ”klätterställningen”:

20180510_172506

Den ska vara klar 2019. Får väl åka dit och testa den då.

Man bygger också en hel del vid Central Park. När man bygger riktigt högt så blir det en del lustiga vyer, som den här med byggkranen ovanpå:

20180516_144855

Hmmm, undrar hur man får ner den sen…?


Handelsbanken i New York fick också ett besök. Kul att se och träffa en del av gänget på banken i New York. Hade en fantastisk värd i Mark Emmet som visade mig runt och berättade en del om hur det fungerar där. Väldigt intressant.

20180514_165931


En kul och intressant resa.

Samtidigt är det klart att New York inte är representativt för USA. Det finns mycket annat att uppleva, se, höra och lära känna i ett stort land.

New York – check!