Det är några saker vi behöver prata om…

”A falling three makes more noice than a growing forest”

Vi har svårt att se förändringar eftersom de flesta sker långsamt och över en lång följd av år. Det är väldigt få saker som förändras över en natt. Vi har svårt att sudda bort våra gamla bilder över hur världen är. Eller var. Media matar oss hela tiden med ”falling threes”, men ger oss väldigt lite av ” a growing forest”.

Världen blir långsamt bättre. Samtidigt som vi har några rejäla utmaningar att ta hand om.


Jag är född 1957.

1957 var medellivslängden i Sverige ca 70 år för män och ca 74 år för kvinnor. I snitt ca 72 år.

Det första pensionssystemet infördes i Sverige 1913. Då sattes pensionsåldern till 67 år. Samtidigt var medellivslängden ca 60 år. Dvs. de flesta skulle inte uppnå pensionsåldern.

Samma år som jag föddes röstade vi i Sverige för ett nytt pensionssystem och några år senare infördes ATP-systemet.

Idag är medellivslängden ca 82 år (80 för män och 84 för kvinnor).

Och vi blir snabbt äldre. Jag är dessutom helt övertygad om att takten ökar.


Samtidigt har vi digitaliseringen och algoritmerna som snabbt förändrar vårt liv. Oerhört snabbt.

Visst har det pratats om förändringen. Men inte på riktigt. Inte hos gemene man.

När det diskuteras blir det ofta politisk och med särintressen i centrum. ”Alla” ska försvara sitt och få vill se helheten. Dessutom har vi så svårt att se förändringen. Istället har vi våra bilder över hur det alltid har varit och de tar man inte bort i första taget.

Vi behöver börja snacka om det här. På allvar. Utan politik och särintressen. Vi behöver börja förstå vad som är på väg att hända.

Här är några områden som jag tror är väldigt centrala:

  • Pension och ålderdom
  • Skolan
  • Vården
  • Jobben
  • Medborgarlön

Fem områden som påverkas oerhört av att vi snabbt blir äldre och av algoritmerna.

Återkommer inom kort.

”Sommar, sommar, sommaaaar…”

Förr var signaturen till Sommar just sommar. Om jag blundar kan jag känna och se sommar och sol i Ljushult eller i Träslövsläge. Du vet det där med blå himmel, sol en glittrande kluckande sjö eller glänsande hav.

Så var det då.

Numera blir det Sommar i appen och man kan lyssna varsomhelst, närsomhelst.

Jag har lyssnat på alla program i år, Nej, nu ljög jag lite. Jag har börjat lyssna på alla, men en del av programmen konstaterade jag relativt omgående att, nä, det var inget för mig. Några visste jag att jag ville lyssna på och några fastnade jag i och var nästan tvungen att lyssna färdigt direkt.

Ett antal ”topplistor” har jag sett.

Och här kommer mina favoriter från Sommar i P1 2018.


 

Först och främst, ska du bara lyssna på en så lyssna på Tauba Katzenstein. Lyssna bara. Det här gör ont. Uppväxt i Polen. Satt i olika läger under 2:a världskriget. Så viktigt att vi aldrig glömmer. #neveragain


Två favoriter.

Mouna Esmaeilzadeh tog mig med storm. Otroligt intressant. Innehåller allt. Flykting, läkare, mycket framtid, AI, vetenskap. Mycket fascinerande och suveränt bra!

Ahmed Abdirahman, en helt underbar historia. Flykting från Somalia. Ska inte berätta hela historien, men detta kan jag inte låta bli. Han vann ett pris och fick åka till New York och blev inneboende hos Mrs Ross, miljardärska och arvtagerska till Warner-koncernen mm Fick känna på hur det var att leva med privatchaufför, trädgårdsmästare, kökspersonal, ja allt i den vägen. Han får vara med på ett antal middagsbjudningar med New York societeten. Sitter på en middag hemma hos Mrs Ross en kväll jämte en äldre grånad man och följande samtal utspelar sig (ungefär), där Ahmed börjar att fråga:

”Vad gör du för något?”
”Jag är musiker.
”Jaha”
”Ja, jag spelade med i ett band en gång.”
”Ok. Vad var det för ett band?”
”Vi hette The Beatles”
”Jaha, och vad spelade ni för musik då?”…

Så kan det gå när man kommer från en annan del av världen och aldrig har hört talas om varken The Beatles eller Paul McCartney.


Dessutom ett antal intressanta sommarvärdar utan någon gradering.

Inge Thulin. Svensk som gjort internationell karriär i näringslivet. Intressant att lyssna på. Dessutom säger han precis det som jag säger ibland: ”Allt är möjligt” vilket för mig är en jättestor skillnad istället för ”Ingenting är omöjligt” som ofta är det som används.

Anders Thornberg. Nye rikspolischefen. Intressant. Man kan skönja ett visst försvar för föregångaren…

Kaj Linna. 13 år i fängelse. Oskyldigt dömd. Fruktansvärd historia. Det får bara inte hända. Vill du veta hur det är att sitta inlåst så lyssna.

Arne Ljungqvist. Intressant historia av en institution. Ett måsteavsnitt för en idrottsintresserad.

Mikkey Dee, tidigare trummis i Motörhead och nu i Scorpions. Kul och intressant historia. Förra året lyssnade jag på Lars Ulrich, dansken som trummar och som startade Metallica. Ulrich sommarprogram var väldigt bra. Lyssna gärna på det också. Gillar man musik så blir detta intressant.

Paul Hansen. Jag brukar försöka lyssna på utrikeskorrespondenterna i P1 så ofta jag kan. Det gör ofta ont att lyssna på korrarna. Det gör ont att lyssna på Paul Hansen också. Fotograf som sett många hemskheter i spåren av krig och terror runt om i världen. Lyssna!

Tom Xiong. Driver podden Den Digitala Draken tillsammans med Jacob Lovén, som har fascinerat mig. Entreprenör. Kinesiska föräldrar. Uppväxt i Sverige. Bor i Shanghai. Har i ett antal program i podden Den Digitala Draken pratat om de stora Kinesiska techjättarna på ett väldigt intressant sätt. Är du nyfiken på vad som händer i digitaliseringens kölvatten så lyssna på Tom.

Max Tegmark. Mycket intressant. Svensk AI forskare vid MIT. Jag håller på och läser hans senaste bok ”Livet 3.0”. Det här är en kille som vet vad han pratar om.

Magnus Carlsson, sångare i Weaping Widows. Intressant berättelse om att göra världen bättre. Att tänka på miljön. Också ett intressant upplägg med ett antal samtal med olika experter istället för en lång monolog.

Paul Svensson, kock som vill göra världen bättre genom ”stoppa matsvinnet”. Väldigt intressant sommarprat.


Att lyssna på Sommar är ett bra och trevligt sätt att lära sig lite mer. Att förstå vad som händer i den är världen.

Och vad som har hänt.

Trevlig lyssning!

Borås Cancerfond

Onsdag 12 september blev jag invald i styrelsen till Stiftelsen Borås Forsknings- och Utvecklingsfond mot Cancer. Eller Borås Cancerfond som är det namn som används. Jag är invald som kassör och ansvarig för ekonomi och förvaltning av stiftelsens kapital.

Jag är väldigt stolt och ödmjuk inför uppdraget. Att jag dessutom efterträder Björn Lundgren som är en tidigare kollega från Handelsbanken gör det hela ännu mer spännande. En tuff uppgift att axla Björns mantel.

Det här ska bli väldigt roligt. Dels för att arbetsuppgifterna ligger nära det jag gjort tidigare och där jag har ett stort intresse, dels för att det är ett uppdrag inom sjukvård/medicinsk forskning. Sistnämnda tycker jag är väldigt spännande och ett område där jag är övertygad om att digitaliseringen kommer att göra stor nytta.

Vad är då Borås Cancerfond?

Stiftelsen grundades 1991 på initiativ av dåvarande chefen för onkologen, Sune Ahlström. Så här skrev man i stiftelseurkunden om syftet: ”Att främja inom södra Älvsborgs sjukvårdsdistrikt bedriven vetenskaplig forskning, kliniskt utvecklingsarbete och personalutbildning inom tumörsjukdomarnas område.”

Ett väldigt bra initiativ för att behålla kompetens och intresse på lokal nivå.

Stiftelsen får medel genom gåvor och testamenten, vilket är en förutsättning för syftet. Under alla år fram t o m 2017 har stiftelsen delat ut ca 19 miljoner till olika projekt och ändamål. Inga småpengar.

Jag hoppas kunna bidra med att sprida information om stiftelsen på olika sätt och förhoppningsvis bidra till att det flyter in ännu mer medel.

Vill du ge en gåva så går det bra att betala in till bankgiro 5688-4315 eller swish 1231236108. Förhoppningsvis kommer det bl a finnas möjlighet att bli månadsgivare längre fram.

Att ta med stiftelsen i ett testamente är också en möjlighet att bidra.

Mer info hittar du här: Borås Cancerfond

Ska nämna att hemsidan kommer att förändras och uppdateras.

Jag lär återkomma med mer info!

Några dagar kvar till valet…

Diskutera inte med någon från SD, NMR eller AFS. Ta ingen diskussion med Sverigedemokrat eller någon från Nordiska Motståndsrörelsen eller Alternativ för Sverige.

Men protestera så mycket du kan mot deras politik och åsikter.


Först och främst ett tack för alla uppmuntrande kommentarer, meddelanden, mail mm. Jag har full förståelse för dig som inte kan, får eller av olika anledningar inte vill ge dig in i diskussioner eller tala om vad du tycker i politiska frågor. Jag känner igen syndromet så att säga från mitt ”tidigare liv”.

All respons har varit ett oerhört stöd.


Jag har under en längre tid följt olika politiska partier och politiker i olika sammanhang. Bl a i olika sociala medier men även på andra sätt.

Min tanke har varit att få en bild av hur man hanterar olika frågor. Hur man uttrycker sig, vad man skriver om, hur man skriver och en massa annat. Naturligtvis också vilken politik man vill föra fram och på vilket sätt.

Jag har också tagit en del diskussioner med politiker från olika partier men också en del andra. En del kan man säkert kalla för sympatisörer, en del tycker bara en del.

En hel del är vad man kan kallas för fans eller svans. En spännande ”grupp” med många märkliga människor med märkliga åsikter.


Utan överdrift så har jag definitivt blivit ett antal erfarenheter rikare.

En första reflektion är det budskap som partierna försöker förmedla och det sätt man gör det på. Hos samtliga partier har jag i stort upplevt ganska enkla och positiva budskap där man försöker förklara vad man vill.

Förutom hos två partier. Sverigedemokraterna (SD) och Alternativ för Sverige (AFS) har en helt annan approach. Fast egentligen är det väl ett parti. Jag är osäker på om AFS är ett eget parti. Förmodligen är de en del av SD.

Budskapet är först och främst enkelspårigt och väldigt tydligt rasistiskt. Nästan allt som kommer från SD handlar om invandringen och ”att det är deras fel”. Även de inlägg som inte direkt har den inriktningen får omgående den inriktningen med de kommentarer som sedan följer, vilket självklart är syftet.

Och de kommentarerna är inte att leka med.

Jag har gett mig in i några diskussioner för att se vad som händer. För det första kan man väldigt lätt uppleva det som otäckt, men inte så sällan kan det också upplevas som rent hotfullt. För det andra kan man ju fundera på vem som skriver. Som användare på Facebook kan man se vem som gillar en viss sida. Tack och lov väldigt få bland mina vänner som gillar SD eller AFS, men varje gång jag ser det blir jag fundersam. Undrar om man vet vad man gillar? Men vem är det som skriver kommentarer? Några kan man ju konstatera vem det är genom att ”följa bakåt”. Kolla upp helt enkelt. Men väldigt många upplever jag som rena fake. Kanske producerade av en bot eller så är det Sverigedemokrater med fake konton som skriver kommentarer i mängd. Eller kanske en beställning i främmande land. Ibland är språket nämligen väldigt konstigt.

Något som blir väldigt tydligt när man ger sig in och försöker diskutera med Sverigedemokrater är att de är inte intresserade av diskussion. Inte överhuvudtaget.
De vill bara polarisera och sprida sin propaganda. Inget annat. En väldigt vanlig taktik från en Sverigedemokrat är att ställa frågor. En annan vanlig taktik är att när de inte kommer längre så kastar de in ett nytt vedträ i brasan. Sådär snett från höger kommer helt plötsligt ett nytt inlägg som egentligen inte har med ursprungsdiskussionen att göra utan bara är till för att polarisera och sprida mer propaganda. På så sätt tar propagandan aldrig slut.

SD använder som du säkert vet sig också av egna ”tidningar” eller vad de nu kallar dessa. Siter som heter olika saker, upplagda som tidningar (jag tänker inte nämna dessa vid namn) och med enda syftet att sprida deras egen propaganda. Gärna med rena lögner och helt fakade nyheter, som sedan sprids med en rasande hastighet på SD:s platser i sociala medier. Dessa falska nyheter gillar man också att länka till i tid och otid.

Att SD har en tydlig propagandaapparat visade den film som de själva kallade för ”dokumentär”, men som vilken normalt funtat människa som helst förstod var en ren propaganda och som dessutom var ett hopkok av fakta som presenterades på ett vidrigt sätt.

Under sommaren handlade väldigt mycket om de skogsbränder som rasade i Sverige. Skogsbränderna var i många kommentarer självklart invandrarnas fel. Dessutom vägrade man fullständigt acceptera att den hjälp som Sverige fick kom från EU. Man hade ingen kolla alls på EERC och att det var därifrån som all hjälp samordnades. Det spreds rena lögner om att Sverige tackat nej till hjälp från Ryssland. Och en hel massa andra konstigheter. (Skriver troligtvis ett separat inlägg om sommarens händelser och EERC).
Jag gav mig in i några diskussioner och konstaterade att de flesta av de som kommenterade var fullständigt korkade eller så spred man bara propaganda. Troligtvis en kombination.

En diskussion jag hade var med en person som kallade sig för en han och som dessutom kallade sig för Moderat. Jag är dock inte helt säker på att personen fanns eller var Moderat. Däremot de åsikter och argument som vederbörande la fram kändes igen. Han beskrev hur jäkligt allt var och hur allt höll på att falla sönder. Han ville att hans barn skulle få en lugn uppväxt. Han hade nog inte sett så mycket själv men hans kompisar berättade minsann om hur stökigt det var där de bodde. Dessutom var hans mamma rektor och hon vittnade om katastrofen i skolan. Och allt hade med invandringen att göra.
Jag försökte förklara att han nog hade en något snäv världsbild om han bara öppnade sin egen dörr och konstaterade hur eländigt allt var och sedan drog slutsatsen att så är det överallt. Vi var inte riktigt överens om det och polariseringen tog vid.


Jag har också blivit väldigt övertygad om att SD, NMR och AFS hänger ihop. Helt övertygad.

AFS finns för att SD ska ska kunna peka på AFS och konstatera ”De är rasisterna, inte vi”

NMR finns för att SD ska kunna peka på NMR och säga ”De är nazisterna, inte vi”

SD:s propagandaapparat är helt klart underskattad. AFS är bildat ur SD och NMR, ja det är väl därifrån som SD kom en gång i tiden. Det lyser ju också igenom på en del håll. Som i Ludvika.


Det jag kom fram till var precis det jag började med. Diskutera inte med Sverigedemokrater. Jag tycker man ska vända Sverigedemokraterna ryggen helt i det politiska rummet och överallt annars också.

Däremot tycker jag vi ska visa och tala om vad vi tycker. Riv sönder broschyrer från AFS som jag gjorde och visa det. Tala om vilka de är och vad de står för. Tyvärr har jag upplevt att många inte vet, vilket förmodligen avspeglas i en del gilla markeringar från en del som jag känner.

Sedan en tid tillbaka har jag inte tagit några diskussioner i några politiska sammanhang och så kommer det att vara. Det är ett avslutat kapitel för min del. Du kommer se mig dela olika saker och skriva inlägg och kommentarer men inga diskussioner på det sätt som det varit under den här perioden.


Jag upprepar också det jag sagt och skrivit tidigare. Var noga med vad du delar. Var noga med källgranskning. Det är dessutom inte särskilt svårt. Vill du ha hjälp så säg till. Använd gärna Viralgranskaren som är väldigt bra.

Dessutom är det inte särskilt svårt att konstatera vem som delar enbart för att sprida propaganda…


En par saker till.

Sverige är ett fantastiskt land.

Sverige är ett av världens bästa länder att leva i. Kanske det bästa t o m.

Det mesta i Sverige fungerar fantastiskt bra.

Rösta rätt på söndag.

Rösta för demokratin.

Träning

”Vad du håller på…” är något jag får höra då och då. Eller ”Tränar du varje dag…?”.

Riktigt så är det inte, men jag har en ambition sedan många år att röra på mig i någon form varje dag. Eller som jag har sagt ibland, sex träningar i veckan är nog ganska lagom. I realiteten har det väl blivit 3-5 ggr/vecka lite grand beroende på dagsform och allt annat som händer.

De senaste åren har jag tänkt i tid per månad. 15 timmar i månaden vill jag träna. Vad jag gör eller hur långt jag kommer eller på vilken tid spelar ingen roll. Bara det blir 15 timmar i månaden. Jag har testat lite olika appar för att hålla reda på tiden och alltid kommit tillbaka till Runkeeper som förmodligen är den första jag testade.

I juni lyckades jag med 17 timmar 29 minuter och 55 sekunder på 20 aktiviteter. I juli blev det 25 timmar 54 minuter och 50 sekunder på 25 aktiviteter. Tror det är personligt rekord.

Hittills i augusti har jag lyckats med lite drygt 13 timmar på 12 aktiviteter, så det ska nog bli 15 timmar den här månaden också.

Den här sommaren har det ju varit enkelt att träna dessutom. Man har ju inte behövt fundera på om det varit för blött eller kallt precis. Vinden har inte heller varit ett bekymmer.


Som jag har nämnt tidigare så har idrott varit en stor del av mitt liv och f a fotboll. Under tidiga ungdomsår testade jag väldigt många idrotter. Skidåkning, hockey och t o m bandy blev det. Liksom friidrott, basket, handboll och fotboll. Racketsporter som bordtennis, badminton och lite senare i livet också squash och tennis. En väldigt kort karriär som cyklist finns också. Har säkert glömt någon idrott som jag höll på med.

Till slut blev det handboll och fotboll, och till slut bara fotboll.


När fotbollskarriären tog slut (om det nu fanns någon karriär…) så har jag försökt hålla igång med lite av varje. Dessutom gillar jag när det känns ordentligt. När man får ta i så blodsmaken kommer och det känns som lungorna är på väg ut nånstans. Det får gärna vara riktigt jobbigt. Tröjan ska vara dyblöt.

Vi är olika och det här är mitt sätt att träna.


På senare år har det blivit mer att hålla igång kroppen än det som jag kanske tidigare kallade träna. Jag brukar ibland uttrycka det som att rehaba. Och lite så är det nog.

Fotleder, knän och rygg har tagit en del stryk genom åren. Kanske inte så konstigt. När jag började idrotta lite mer på allvar var i början på sjuttiotalet. Då visste inte många vad stretching var. Att förbereda sig för idrotten genom att styrketräna var inte särskilt vanligt. Spelade man fotboll så tränade man fotboll. Så det var kanske inte så konstigt att bl a knän tog stryk.

Just kombinationen av olika skavanker ställer till det.

Eftersom jag har problem med ryggen behöver jag, förutom en del styrkeövningar, gå mycket. Det är förmodligen den bästa läkeprocessen. Men eftersom jag också har problem med mina knän så gäller det att vara försiktig och inte överarbeta.

Samma sak att stå still för länge. Det är nog det sämsta av allt. Jag var på konserten på Stora Torget i Borås i torsdags. Nittio minuter stillastående är en plåga. Knäna stelnar och fotlederna börjar värka. Därför har jag också väldigt svårt att stå och titta på fotboll. Jag behöver sitta helt enkelt.

Allt det här innebär att hela tiden jobba med vad som är möjligt.


Eftersom att springa har blivit mer och mer ”omöjligt” har det istället blivit en hel del spinning för att hålla igång konditionen. Jag har länge funderat på att skaffa en cykel för att komma ut en del också när det är möjligt. Men vad ska man köpa? I maj dök möjligheten upp och det blev en landsvägsracer. Sedan dess har det blivit 13 rundor på vägarna runt Borås.

En ny erfarenhet utan tvekan. Bilden av hur det är att vara cyklist på våra vägar blir lite annorlunda med den egna erfarenheten.

Nu har jag i nästan samtliga fall varit ute på vägarna på helgerna, oftast söndag morgon. Då är det inte särskilt mycket trafik. Dessutom har övriga tillfällen varit i sommar under semestern och med det varma vädret så var trafiken inte särskilt omfattande. De flesta bilister beter sig väldigt bra, men så finns det en och annan som bär sig märkligt åt. Att vara försiktig är en lärdom. Vad man kanske inte alltid tänker på som bilist är att vid väg-/gatukanten finns ofta brunnar och annat som kan vara farligt för en cyklist

En annan iakttagelse är våra cykelvägar. På vissa håll av väldigt dålig kvalitet. Inte sällan med stora håligheter och ojämnt underlag, medan gatan/vägen intill är av helt annan kvalitet.

I samband med byggen intill blir ofta cykelbanan hårt ansatt. Så är det genom Sjömarken nu där cykel- och gångbanan är söndergrävd och sporadiskt lagad, vilket gör den mer eller mindre omöjlig att använda.

Det verkar också som att en del från vägen hamnar på cykelbanan. När jag cyklade på cykelbanan mellan Borås och Fristad låg det en del glas från trasiga billyktor på cykelbanan. Förmodligen har två bilar kört ihop och sedan har man städat undan en del av resterna genom att förpassa dessa till cykelbanan.

Cykelbanan är av naturliga skäl oftast närmast vägrenen. Och i vägrenen behöver gräset klippas och sly tas bort. Resterna får ofta ligga kvar och hamnar efter ett tag till viss del i cykelbanan. Det kan vara väldigt lurigt med torra pinnar och annat när man kommer med cykel.

En upplevelse till är bilister som förmodligen ”bara ska stanna till” och gör det på cykelbanan. Har upplevt det på cykelbanan från Sjömarken upp mot Backabo ett par gånger. Lite lurigt är det med en bil som står mitt på cykelbanan. Lite konstigt också när föraren sitter i och inte verkar veta var hen har stannat.

Att cykla på väg innebär m a o lite andra upplevelser när man tränar. Annars är det ett kul sätt att träna! Med bl a underbara naturupplevelser.


Jag tänker fortsätta att träna eller rehaba i någon form. Jag mår bättre, orkar mer och får massor av energi. Dessutom håller jag säkert bort en del sjukdomar. Det gäller bara att hela tiden anpassa sig till vad som är möjligt.

Läkarens besked på dagens läkarbesök var att 2-3 år till klarar sig nog knäna sedan är det förmodligen dags att byta ut knälederna.

Vi får se. Skam den som ger sig och mitt hopp står till forskningen och att någon hittar sättet att ersätta ledbrosk på ett lätt och smärtfritt sätt. Läkaren idag lovade att slå en signal när han hörde något.

Jag tror på det och så länge kämpar jag på med det jag kan. Vem vet, en dag kanske jag snörar på fotbollsskorna igen.

Hur mår världen?

fb_img_15298738774575706740781413113359.jpg

Så kan man naturligtvis se på det. Inte fel alls, eller ja, större delen kanske inte stämmer riktigt längre.

Måste väl börja med att notera att vi har stora utmaningar och hot finns naturligtvis. Bl a i form av storskaliga krig, terrorism, miljön och smittsamma sjukdomar.

Men världen mår fantastiskt bra. Och det blir bara bättre och bättre. Om man håller sig till fakta är det ganska enkelt att hålla koll på.

För ett par hundra år sedan levde de flesta i vår värld i extrem fattigdom. Idag ser det helt annorlunda ut.

Eller som den Israeliske historieprofessorn Yuval Noah Harari skriver i sin bok ”Homo Deus”:

  • Det är fler människor som dör av övergödning än av svält
  • Det är fler människor som dör av ålderdom än av smittsamma sjukdomar
  • Det är fler människor som dör av egen hand än av annans hand

Förr svalt människan ihjäl, nu äter vi ihjäl oss.

Vi har löst problem med många av de sjukdomar som tidigare tog livet av människan.

Det är fler människor som tar livet av sig än som blir tagen av daga av någon annan.

Världen blir dessutom bara bättre och bättre.


Ska försöka reda ut fattigdomsbegreppet. I ett globalt perspektiv först och främst.

Hans Rosling som var en mästare på fakta delade in världen i fyra kategorier. Han kämpade ju hårt för att komma ifrån rika länder kontra fattiga länder, i-länder kontra u-länder och liknande. Han säger ju helt riktigt att det finns människor i alla kategorier i alla länder. ”Dollar-street” som du hittar på gapminder.org visar det väldigt tydligt.

De fyra nivåerna som Rosling delar in världens befolkning är inget som han hittat på själv. Det är väl grundade fakta på statistik från Världsbanken och FN.

Statistiken är förresten tillgänglig för alla. Det är bara att surfa in här: Världsbanken eller så går man direkt hit Världsbankens databas

De fyra nivåerna som Rosling använder är först de som lever på under USD 2 per dag, de är extremt fattiga. De minskar snabbt i antal och andel av världens befolkning, även om en del inte tycker tillräckligt snabbt, och är idag ca 10% av jordens befolkning. Eller ”1 miljard” som Rosling rundar av det till.

Om man kommer upp i USD 8 per dag så är man ”bara” fattig. Här hittar vi 3 miljarder av jordens befolkning.

Nästa gräns är de som lever på under USD 32 per dag, vilket är 2 miljarder människor. Den här gruppen har det ganska ok. Barnen går i skolan och många är vaccinerade. Man har rinnande vatten och kan t o m åka på semester. Även om det kanske bara innebär en halv dag på stranden.

Sista gruppen är vi. Vi som hör till den rika delen av mänskligheten. Vi som har det väldigt, väldigt bra. Vi är 1 miljard. I den gruppen finns också naturligtvis den där lilla lilla klicken som är extremt rika.

Så här är det alltså:

  • 1 miljard extremt fattiga
  • 3 miljarder fattiga
  • 2 miljarder som har det ok
  • 1 miljard rika

Koden 1321 kan man komma ihåg. Konstigt att inte Hans Rosling använde den koden eftersom han använde koder i andra sammanhang, bl a för att beskriva var människor bor. Idag 1114, 2050 blir koden 1125 och 2100 blir den 1145. Du hittar allt detta i hans böcker om du vill veta vad koderna innebär. Eller hör av dig så ska jag berätta.


Kina är ett land där förändringen från extremt fattig/fattig till en bättre tillvaro har gått väldigt fort. 1960 var befolkningen i Kina knappt 700 miljoner och större delen var extremt fattiga. Som de flesta säkert vet så försökte sig Mao på en jordbruksreform i slutet av femtiotalet som slutade i en katastrof och 30-40 miljoner kineser svalt ihjäl. Idag är bara 20-25 miljoner kineser extremt fattiga. Lite drygt dubbla Sverige, men ändå bara. Av nästa 1,4 miljarder.


I Sverige finns ingen som är fattig. Om man ser till hur fattigdom definieras i ett internationellt perspektiv. Det finns i princip ingen som lever för under USD 8 per dag i Sverige. Därför har vi (liksom EU) andra mått för att definiera fattigdom. Vi har definitioner för existensminimum, låg ekonomisk standard, låg inkomststandard och allvarlig materiell fattigdom. Sistnämnda definierar vi som att man inte har råd med minst fyra av följande nio:

  • betala oförutsedda utgifter
  • tvättmaskin
  • en veckas semester per år
  • färg-TV
  • måltid med kött, kyckling, fisk eller motsvarande varannan dag
  • telefon
  • bil
  • tillräcklig uppvärmning av bostaden
  • amortera på skulder

Det här rör naturligtvis till det för oss när man pratar fattigdom i olika sammanhang. Inte minst ett internationellt perspektiv där de som lever under extrem fattigdom inte har tillgång till rinnande vatten, toalett eller får äta sig mätta. Samtidigt pratar vi färg-TV och bil.


Självklart är det så att det finns de som far illa i alla länder. Av olika anledningar hamnar man utanför samhället och lever i en misär oavsett om vi pratar pga av droger eller annat. Oavsett om vi pratar Sverige eller ett land i en annan del av världen där fattigdom är av karaktären extrem fattigdom Det lär vi nog aldrig komma ifrån hur vi än bär oss åt. Däremot ska vi naturligtvis hjälpas åt och göra allt för att hålla det på så låg nivå som möjligt.

FN har satt upp 17 globala mål. Det första är att utrota fattigdom och senast 2030 skall extrem fattigdom vara utrotad. Kina kommer förmodligen ha klarat av det långt tidigare. De har förmodligen klarat av det senast 2025.

Surfa gärna in på FN’s sida och läs om målen. Jag var i FN-skrapan för ett par månader sedan och fick en intressant genomgång.


När man pratar om att fattigdomen är på väg att utrotas får man ofta invändningen att ”men klyftorna ökar ju mellan rika och fattiga”. Visst gör dom det och det här är klurigt.

Vi som hör till den rikast delen sparar till olika saker. Får vi lite mer så sparar vi lite mer. Vi får också avkastning på vårt sparande, dvs. vi får bara mer och mer. Det gäller även de som ligger mellan USD 8 och 32 om dan. De sparar också en del.

Om de som hör till de fattiga eller extremt fattiga får lite mer, så sparar de inte. De skaffar förmodligen först och främst mer mat, sedan kanske kläder och annat. Men sparar gör de inte. Därför ökar klyftorna med automatik.

Hur man ska komma tillrätta med det här är inte helt enkelt. RobinHood-varianten har ju inte fungerat. Kanske är det bästa att försöka få oss som hör till den privilegierade miljarden att förstå att vi måste hjälpa resten. Dvs. göra det som FN har sagt. Vi måste hjälpas åt att fixa världens fattigdom.

Kanske gör vi det så enkelt för oss att vi skickar en peng varje månad till UNICEF, till UNHCR eller lägger en peng i den hand som sträcks ut. Du vet, till den som ibland kallas för tiggare och som jag kallar för en människa som ber om hjälp.

För en sak är säker, den som lever i fattigdom hittar väldigt lite tröst i att fattigdom förmodligen är utrotad 2030. För den som lever i fattigdom är det här och nu som gäller. Mat för dagen. Överlevnad.


Eller så engagerar man sig på det fantastiska sätt som Hans Rosling gjorde. Idag drivs hans gärning vidare i gapminder.org av hans son Ola Rosling och svärdottern Anna. Det var de två som skapade alla bubbeldiagram som Hans använde sig av. Jag hörde de båda i ett program alldeles nyligen i Kunskapskanalen (en repris från i våras) och de driver det verkligen vidare. Fantastiskt intressant!

Första gången jag hörde Hans Rosling var för ett antal år sedan. Jag var hemma sjuk och låg och bläddrade bland TV-kanalerna. På Kunskapskanalen var ett program med en filur som med en våldsam frenesi pratade till ett antal diagram. Bubblorna rörde sig över skärmen i en vansinnig hastighet och jag blev helt fascinerad. Jag började läsa på och förstod att även min världsbild var helt föråldrad.

Idag är den förändrad. Nu har jag fattat. Har du?


Den faktabaserade världsbilden som Hans Rosling berättade om säger:

  • 60% av alla flickor i låginkomstländer går ut grundskolan
  • Majoriteten av världens befolkning bor i medelinkomstländer
  • De senaste 20 åren har andelen människor som lever i extrem fattigdom halverats
  • Medellivslängden för världens befolkning är 70 år
  • Antal döda i naturkatastrofer har halverats de senaste 100 åren
  • 80% av världens barn har vaccinerats mot någon form av sjukdom
  • 80% av världens befolkning har viss tillgång till el

…och mycket mer.

Jag har fått en helt annan världsbild tack vare Hans Rosling. En faktabaserad världsbild.

Lägg då till det som jag noterade i början som Harari skriver. I hans fall pratar vi dessutom om riktigt långa perspektiv.

Världen mår fantastiskt bra och blir bara bättre och bättre!


En sak till.

Som jag skrev i ett inlägg för ett tag sedan, ”Allt blir inte bra, men det innebär å andra sidan inte att allt blir kass”.

Sverige är ett fantastiskt land att leva i. Ett av världens bästa länder. Sverige är ett demokratiskt land som fungerar väldigt väl i de flesta sammanhang.

Låt inte SD, NMR eller AFS förstöra det för oss.

Fotboll och jag

Ja mycket fotboll har det blivit genom åren. Och är fortfarande. Jag brukar beskriv mig som idrottsintresserad i allmänhet, men fotbollsidiot i synnerhet.

Jag tror att det både här och i andra sammanhang har framgått att fotboll är en hyfsad del av mitt liv. Den här gången tänkte jag beskriva det ur ett lite annat perspektiv.

”Allting har en början och ett slut” är ett perspektiv som man kan fundera en del kring.

Dessutom kan man konstatera att idrott och fotboll engagerar. Många har synpunkter. En del är väldigt högljudda och gillar dessutom inte att bli motsagda. Ofta handlar det om förändringar som man tycker måste göras. Tränaren ska sparkas, spelare skall säljas, spelare ska köpas, klubbchefen ska sparkas, styrelsen ska sparkas, gräset ska vara naturgräs. Åsikterna är många. Tur att klubbarna inte reagerar på allt. Vilket ”härligt” kaos det skulle bli då.


Jag började spela fotboll i organiserad form nånstans i 10-års ålder. Annars spelade vi fotboll jämt. På raster, efter skolan och mer eller mindre överallt. Några år tidigare hade jag fått följa med till Ryavallen och se Elfsborg. Vad jag minns, oftast med farfar som hade någon form av gratisbiljett eftersom han var en av Borås idrottsledare. Som parentes så grundade han Borås Cykelamatörer, BCA, och satt i styrelsen de första 50 åren. Tror t o m att han var ordförande i 50 år. Dessutom var han engagerad på andra sätt för idrotten. Ibland fick jag låna hans biljett och ta med en kompis. Och gå på VIP-läktaren på Ryavallen. Det var grejer det. Jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket av fotbollen men nånstans där föddes förmodligen fascinationen för fotbollen.

VM 1970 är det första stora mästerskapet som jag minns. Då var jag 13 år. VM 1974 har jag väldigt tydligt i minnet. Dessutom ett VM som förstärks med återkommande TV bilder varje gång det är ett nytt VM, med bl a Ralf Edströms klassiska volleymål och Grives lika klassiska kommentar som slutade med ”…vad är klockan?…”.

Ralf Edström spelade i Åtvidaberg som hade en hel drös spelare i landslaget. Åtvidaberg var det stora laget och vann Allsvenskan två ggr i början av sjuttiotalet och spelade fantastiska matcher i Europacuperna. Bl a gjorde man riktigt bra matcher mot Bayern München. Konsekvensen av framgången blev att större delen av laget försvann ut i Europa och storhetstiden tog slut i och med att man åkte ur Allsvenskan. Eftersom Facit dessutom försvann upp i Electrolux så försvann också kassakistan.

Samtidigt hade Malmö FF inlett en fantastisk period med flera Allsvenska vinster under 70-talet och vem minns inte det fantastiska året 1979 med final i Europacupen mot Nottingham Forest. Malmös framgång fortsatte under 1980-talet. Men på-90 talet gick det sämre och sämre och till slut åkte man ur Allsvenskan. En början och ett slut på en era. Sedan har man börjat en ny era.

1977 gjorde IFK Göteborg comeback i Allsvenskan och då inleddes en makalös period. Jag flyttade till Göteborg 1978 (…vilket inte har med Blåvitts framgångar att göra…) och var och tittade på väldigt mycket fotboll under de knappa 6 år som jag bodde där. Jag såg Blåvitt, ÖIS, GAIS, Frölunda, Häcken, Lunden, Överås, Jonsered och säkert några fler. Bl a såg jag Blåvitts alla hemmamatcherna i Europacuperna från matchen mot Arsenal i Cupvinnarcupen 1980 till dess att man vann UEFA Cupen för andra gången 1987. Många fantastiskt roliga matcher. Och Blåvitt sålde spelare i parti och minut till Europa. Samtidigt lyckades man fylla på och eran fortsatte in på 90-talet. Ett tag var det nog inte många i fotbollsvärlden som trodde att någon svensk klubb skulle kunna konkurrera. Det sades att Blåvitt hade 100 mkr på banken vid den här tiden, vilket var ofantligt mycket pengar. Men efter några år med misslyckanden och en kostnadsbild som byggde på att man spelade i Europacuperna varje år så tog pengarna och eran slut mot slutet av 90-talet.

Helsingborg hade en era som startade med Allsvensk comeback 1993 och 1999 vann man Allsvenskt guld. 2000 tog man sig till gruppspel i CL genom att slå ut Inter i sista kvalmatchen. I gruppspelet fick man möta PSG, Bayern München och Rosenborg. 2007 tog man sig till UEFA-cupens gruppspel och lyckades t o m ta sig vidare till 16-dels final. En fantastisk period. Men även den eran fick ett slut och 2016 åkte man ur Allsvenskan. Som bekant försöker man nu ta sig tillbaka.

Jag gör inga som helst anspråk att detta ska vara heltäckande på något sätt. Bara några exempel på att allt har en början och ett slut. Inte minst i idrotten och fotbollens värld.


Oavsett var jag hade bott så hade jag förmodligen haft ett lokalt favoritlag. Nu bor jag i och har levt större delen av mitt liv i Borås. Därför är Elfsborg mitt favoritlag.

Jag ser varje match. Nästan. Men det är i vilket fall som helst väldigt få matcher på ett år som jag missar. Matcherna finns i kalendern för hela året och saker och ting planeras efter det. Nu är hela familjen väldigt intresserad så det har aldrig varit ett bekymmer.


Även i Elfsborgs fall har vi en början och ett slut. Jag tror att de flesta håller med om att eran inleddes 2005 när Borås Arena var klar och man lyckades locka hem både Anders och Mathias Svensson. 2006 vann man Allsvenskan och ett antal makalösa år inleddes med spel i Europacuperna i 10 år och som innehöll två gruppspel i UEFA-cupen. Dessutom ytterligare ett Allsvenskt guld 2012. En fantastisk period och ett makalöst facit.

2015 innehöll Elfsborg spelartrupp bl a Viktor Claesson, Henning Hauger, Simon Hedlund, Sebastian Holmén, Andreas Klarström, Marcus Rohdén, Anders Svensson och Arber Zeneli.

Anders Svensson och Andreas Klarström slutade efter säsongen 2015. Henning Hauger flyttade hem till Norge efter säsongen 2016.

Viktor Claesson, Simon Hedlund, Sebastian Holmén, Marcus Rohdén och Arber Zeneli har försvunnit till klubbar i Europa. Efter guldåret 2012 såldes också Oscar Hiljemark som vi tillsammans med Claesson och Rohdén känner igen från sommarens VM landslag. 2013 sålde man Niclas Hult och Johan Larsson.

Ett hyfsat gäng med spelare som försvann på väldigt kort tid och det är klart att en ikon som Anders Svensson ersätter man inte i brådrasket. I Elfsborgs fall väldigt många tongivande startspelare på väldigt kort tid.
Det ska också ses i perspektivet av att Elfsborg är en liten klubb. Om man jämför med de svenska storstadsklubbarna så är det väldigt stor skillnad.  Omsättningsmässigt så kommer Elfsborg på åttonde plats i Allsvenskan (2017). Malmö och AIK omsätter vardera nästan 3 ggr så mycket som Elfsborg. Att jämföra med klubbarna i de stora ligorna i Europa blir nästa larvigt eftersom man där mäter omsättning i miljarder.

Det innebär att man måste hantera de pengar man drar in på ett försiktigt sätt och det tycker jag man gjort. Man har inte sprungit iväg och köpt dyra färdiga spelare utan istället fortsatt bygga på att försöka hitta yngre spelare som man sedan utvecklar till Allsvenska spelare. Listan ovan sätter ett ganska bra betyg på det arbetet. Dessutom ”fyndar” man då och då längre ner i divisionerna och i övriga nordiska länder. Issam Jebali är det senaste exemplet på det.

Efter att på olika sätt mer eller mindre bytt hela truppen på kort tid så blir konsekvensen att eran för Elfsborgs del tog slut 2016. Sedan dess har man börjat bygga något nytt. Man gör det på ett klokt sätt med en ny ledning för laget och nya spelare som får växa in i laget. Självklart ingen spikrak väg utan det händer saker hela tiden. Spelare kommer och går, spelare blir skadade och resultaten uteblir. Alla värvningar blir inte lyckade. Det är liksom så det fungerar.

När eran tar slut så händer något. I exemplen ovan blev det drastiskt. Åtvidaberg åkte ur Allsvenskan. Malmö åkte ur, liksom Helsingborg. Blåvitt har åkt berg-och-dalbana sedan slutet av 90-talet.

I Elfsborgs fall handlar det om att framgångarna på plan har uteblivit, vilket inte är helt ovanligt när eran tar slut, samtidigt som många kräver något annat. Då vill man ha förändring (igen…) och så ropas det på ny tränare, nya spelare, ny ledning, ny styrelse. Det gamla ska ut och nytt ska in.

Jag tror inte på det. Jag tror på långsiktighet och att hålla fast på den inslagna linjen. Att jobba målmedvetet. Visserligen är Elfsborg en ”medlemsägd” förening och det är viktigt att man lyssnar på medlemmarna, men man kan inte göra det varje gång. Hela tiden. Det är många röster som har åsikter om både det ena och andra och om man skulle lyssna på alla så skapar man kaos. Det man ska göra är att sluta leden, se till att organisationen får lugn och ro. Och jobba tillsammans.

Att inte sparka tränaren är också något som har stöd i forskningen. Både nationellt och internationellt. Det blir inte bättre resultat. Dessutom finns det ett ekonomiskt perspektiv på det också. Att sparka tränaren och kontraktera en ny innebär högre kostnader. Om man är i en utförsbacke så lär fallet bli hårdare och dessutom tar det längre tid att komma tillbaka.


Ett exempel på en tränare som fått vara kvar trots massiv kritik under ganska lång period är Arsene Wenger. Arsenals tränare från 1996 till 2018. I 22 år. Makalöst.
Efter 2005 tog det 9 år innan Arsenal vann en titel igen. Sen blev det 3 titlar på 4 år. Han var starkt kritiserad under åren utan titlar men både han och Arsenal stod emot.

Jag tänker inte ge exempel på tränare som fått sparken. Tyvärr väljer klubbledningar alltför ofta the easy way out och ger efter för de höga rösterna.


Jobba vidare, stå emot kritiken och var långsiktig.

Så tycker jag.

Ibland går det bra. Ibland inte. Ibland vinner laget. Ibland förlorar man.

Oavsett vilket. Oavsett hur det går. Så kommer jag att gå och titta.

Därför att jag gillar fotbollen.

Jag tror på rättssamhället

Jag tror liksom att det är grunden för vårt samhälle.

I ett perfekt samhälle blir alla brottslingar dömda, men vi lever inte i ett perfekt samhälle. Allt blir inte bra. Ibland misslyckas rättssamhället att sätta fast och döma den som är skyldig.

Ett misslyckande kan naturligtvis bero på en massa saker. Det kanske är så enkelt att det inte går att hitta den skyldige eller kanske är det omöjligt att bevisa.

Man kan naturligtvis också ifrågasätta om det alltid blir rättvist. Eftersom det är människor som dömer så blir det kanske inte alltid en exakt likadan dom vid två identiska brott. Å andra sidan så kanske det inte finns två identiska brott heller.

Dessutom har det konstaterats att det döms olika beroende på vilken veckodag det är. Den mänskliga faktorn spelar in. Väldigt mycket.

En del domare är naturligtvis väldigt duktiga. I toppen på topplistan. Det finns en hel del väldigt duktiga åklagare och polisutredare också. Det bästa som finns.
Även här finns det en topplista. Men det finns också de som kommer längre ner på listan. Det finns nog de som kommer sist också. Och ibland blir det inte bra.

Det här kommer att bli mycket bättre den dag som vi börjar använda algoritmer och AI som stöd och som förmodligen tar över helt till slut. De har inte en dålig dag eller huvudvärk och kan dessutom jobba dygnet runt.

Men så länge måste vi acceptera det som är och tro på det rättssamhälle vi har. Vi måste acceptera att rättssamhället ibland inte kommer åt de där värsta brottslingarna.


Tyvärr är vi ganska långt från det. Vi dömer ofta direkt. Långt innan utredning ens har startat. Och media dömer dessutom. Ofta långt innan den rättsliga processen har haft sin gång. Ibland hänger media t o m ut ”den skyldige” med namn.

Om sedan allt läggs ned och ”den skyldige” inte är anklagad längre eller om hen frikänns i en rättegång så är det inte ovanligt att nästa fas inleds.

”Ingen rök utan eld”

Det är nog bland det farligaste vi kan tänka och säga. Ändå gör vi det hela tiden och det innebär att vi dömer. Nånting måste ju ha hänt…annars skulle ju inte…

Det här är nog bland det värsta vi kan göra.


Det finns en annan sida också.

Det finns de som blir dömda, men som är oskyldiga.

Jag lyssnade på Kaj Linnas sommarprogram häromdagen.

13 år i fängelse.

Oskyldigt dömd.

Det tog nio år från det att han ”visste” att han skulle bli frikänd till han blev frikänd.

Nio år.

I hans fall var nog varken polisutredare, åklagare eller domare högst upp på listan. Snarare längst ned. Och media blev nyttiga idioter…

Så här fel får det bara inte bli.

Lyssna och hör hans beskrivning hur man skärs av från omvärlden. Hur känslor bara klipps av.

Fruktansvärt.

Sommar i P1 med Kaj Linna

Att sitta inlåst, skyldig eller oskyldig, är ingen dans på rosor. Det finns de som hävdar att de som sitter i svenska fängelser har det alldeles för bra. Jag kastade mig in i en tråd på FB nyligen kring just detta. Den handlade om Akilov och man ville att han skulle utvisas direkt. Att utvisa någon till Uzbekistan, som är ett av världens mest korrupta länder, och tro att den får ett riktigt straff där är bara dumt. Risken att han mutar sig ut eller helt enkelt blir frigiven är för stor. Enda chansen att vara någorlunda säker på att han får det straff han förtjänar är att han får sitta av sitt straff här. Men då menade en del att han fick det för bra. Jag tror inte att sitta inlåst blir för bra.

Man kan ju också titta på Michael Moores dokumentär där han jämför Norska och Amerikanska fängelser och fundera på vilken metod som är bäst.

Att göra världen bättre

Jag lyssnar mycket på poddar. Skrev jag visst nyligen…

En pod som jag följer är Digitalsamtal, som drivs av Carl Heath och Anders Thoresson. En forskare och en journalist som pratar om digitaliseringen.

Idag lyssnade jag på ett avsnitt som var väldigt intressant. En intervju med Maja Brisvall som handlade om hur vi alla kan bidra med data för att göra världen bättre. Bl a genom bildanalys av alla de bilder som vi alla skapar.

Lyssna gärna: Länk till Digitalsamtal

Boräntor och prissättning

Lovade för ett bra tag sedan att återkomma med ett resonemang kring om marginalerna för boräntor verkligen har ökat. Ska försöka förklara min syn på ett så enkelt sätt som möjligt.

Så här ser det ut enligt Finansinspektionen:

Som framgår av grafen så var marginalen i snitt nere på 0,2% 2007-2008 och nu är marginalen (bruttomarginalen) 1,64%.

Jag minns 2007-2008 väldigt tydligt. Utöver marknadspriset på pengar fanns nästan inga andra kostnader. Kapitalkraven var bara några punkter på bra kunders bolån. Även om påslaget bara var 0,20% så hade man ändå en ok nettomarginal.

Hela marknaden hade dessutom drivit mot en väldigt kort utlåning. Ofta bara på 3-månader. T o m ännu kortare. Större bolag lånade gärna bara over night. Det var ju ytterligare 0,20% billigare.

Sen small det hösten 2008. Det fick stora konsekvenser för prisbilden och det tog lång tid att förklara t o m för större bolag hur det fungerade.

Det som jag ska försöka göra nu.


Att på ett enkelt sätt förklara går nog inte. Man måste ha viss förståelse för hur en balansräkning fungerar och även det som kallas för funding i bankvärlden, dvs hur banker skaffar medel för att låna ut.

Ska man börja med att sammanfatta något så skulle det kunna bli såhär:

  • En bank lånar ut betydligt mer än vad man lånar in från sina kunder
  • En bank får bara använda viss del av sin inlåning för sin utlåning
  • Likviditetskraven har ökat kraftigt på en bank de senaste 10 åren
  • Kapitalkraven på banker har stigit kraftigt de senaste 10 åren
  • Kunderna har migrerat

Det här är säkert självklara begrepp för många, men kan kräva viss förklaring för andra.


Först och främst så verkar det som många tror att det banker lånar ut har man lånat in från sina kunder. Nästan varje gång som jag pratar om det så får jag just den invändningen.

Det stämmer bara till viss del och det stämmer för mindre banker, som Sparbanker. Tittar man på Borås Sparbank så lånar de ut ca 15 mdr kronor och lånar in 16,3 mdr från kunder. Tranemo Sparbank, som är en väldigt liten bank, lånar ut 1,9 mdr och lånar in 2.3 mdr från kunder.

Men om man går till en affärsbanken blir dels beloppen något annorlunda, dels relationen. Handelsbanken lånar ut ca. 2 000 mdr kronor och lånar in 940 mdr kronor från sina kunder. Ca. 47% kommer alltså från inlåning i Handelsbanken.
Ska man försöka bryta ut det som avser bolån och dessutom i Sverige så är relationen för Handelsbanken ungefär 800 mdr i utlåning och 340 mdr i inlåning från kunder (i båda fallen privatkunder i Sverige). Ungefär 42% kommer från det som kunderna lånar till banken.

För enkelhetens skull kan man säga att en affärsbank lånar in ungefär hälften från sina kunder av vad man lånar ut.

Resterande del lånar banken upp på den internationella kapitalmarknaden. Till en betydligt högre kostnad än vad man betalar för inlåning.

Så, för det första är det inte så enkelt som att banken lånar in av kunder för att sedan låna ut till andra kunder. Det är något som kostar.


Dessutom är det så att allt som banken lånar in får man inte räkna in i det som man lånar ut. Det här håller Finansinspektionen reda på och det här är kopplat till hur ”klibbig” inlåningen är. Dvs hur länge som banken får behålla inlåningen.

Om man delar in bankens inlåningskunder i fyra kategorier så kanske det blir enklare att förstå:

  • Andra banker, försäkringsbolag och liknande.
    Inlåning från dessa får inte banken räkna in alls som en del av det man lånar ut.
  • Stora företag.
    Endast en mindre del får räknas in.
  • Mindre företag.
    En större del än för stora företag får räknas in.
  • Privatkunder.
    En stor del får räknas in.

Så, för det andra så är det inte så enkelt så att man får använda all inlåning för sin utlåning. Det kostar.


Nästa pilsner är kraven på likviditet. När det small 2008 insåg man ”helt plötsligt” att det där med likviditet var ett problem. Även om kunden lånade på 3-månader så var det få som betalade tillbaka efter tre månader. Man ville hela tiden förlänga sitt ”korta” lån. I snitt lånar nog en bolånekund som betalar en 3-månaders ränta i 3 år.

Konsekvensen blev att bankerna började låna upp mer och t o m betydligt mer än vad man lånade ut för att ha en likviditetsreserv och garantera att kunna rulla ett lån vidare. Vad jag kan se i Handelsbankens senaste årsredovisning så hade man en likviditet på nästan 500 mdr. Lite slarvigt kan man säga att banken lånar upp 25% mer än man lånar ut.

Att garantera likviditeten, och därmed utlåningen, kostar.


Som jag skrev tidigare så var de kapitalkrav som bankerna hade väldigt låga före 2008. Kapitalkraven är förenklat eget kapital i förhållande till bankens utlåning.

Nu är kraven istället betydande. Hur det påverkar kostnadsbilden beror helt och hållet på vad kapitalet kostar för respektive bank.

Att hålla ett högre kapital kostar.


Till sist det som kallas migrering. I det här sammanhanget innebär det att kunderna förflyttat sig från att ha bundna lån till rörliga lån (rörligt = 3-månaders). Marginalen i ett rörligt lån är högre än i ett bundet lån. Det säger sig självt. Om man tecknar ett femårsavtal så får man i de flesta sammanhang ett bättre pris eftersom man har en garanterad affär under längre tid.

2008 var ca 40% av alla bolån i Sverige rörliga lån. Idag är drygt 60% rörliga. Om man går tillbaka till 1998 så var bara 15% rörliga.

Denna förändring, migrering, har inneburit att kunderna valt att förflytta sig till lån med högre marginal. Det kostar.


Därutöver finns ytterligare några småsaker. Bl a måste bankerna betala in avgifter för att fondera medel till kommande finanskriser.


Blev det enklare? Kanske inte. Då ska du dessutom veta att en större banks fundingportfölj är komplex. Den innehåller också en hel del derivat för att ”göra om” upplåning i en valuta till en annan och för att förändra löptider på upplåningen.

Har då förändringen från 0,20% till 1,64% inneburit att bankerna tjänar mer?

Förmodligen marginellt, om ens alls, och det går inte att helt utläsa. Helt klart är bruttomarginalen har ökat, men det har också bankernas kostnader.

Men bankerna tjänar ju mer på sin utlåning? Javisst, beroende på att volymerna ökar. Om man tittar i Handelsbankens senaste årsredovisning så bidrog marginalförändring negativt till räntenettot, istället bidrog volymökningen till en kraftig ökning av räntenettot. Volymen ökar resultatet, inte marginalerna.

Enkelt. Eller hur?