Lovade för ett bra tag sedan att återkomma med ett resonemang kring om marginalerna för boräntor verkligen har ökat. Ska försöka förklara min syn på ett så enkelt sätt som möjligt.
Så här ser det ut enligt Finansinspektionen:
Som framgår av grafen så var marginalen i snitt nere på 0,2% 2007-2008 och nu är marginalen (bruttomarginalen) 1,64%.
Jag minns 2007-2008 väldigt tydligt. Utöver marknadspriset på pengar fanns nästan inga andra kostnader. Kapitalkraven var bara några punkter på bra kunders bolån. Även om påslaget bara var 0,20% så hade man ändå en ok nettomarginal.
Hela marknaden hade dessutom drivit mot en väldigt kort utlåning. Ofta bara på 3-månader. T o m ännu kortare. Större bolag lånade gärna bara over night. Det var ju ytterligare 0,20% billigare.
Sen small det hösten 2008. Det fick stora konsekvenser för prisbilden och det tog lång tid att förklara t o m för större bolag hur det fungerade.
Det som jag ska försöka göra nu.
Att på ett enkelt sätt förklara går nog inte. Man måste ha viss förståelse för hur en balansräkning fungerar och även det som kallas för funding i bankvärlden, dvs hur banker skaffar medel för att låna ut.
Ska man börja med att sammanfatta något så skulle det kunna bli såhär:
- En bank lånar ut betydligt mer än vad man lånar in från sina kunder
- En bank får bara använda viss del av sin inlåning för sin utlåning
- Likviditetskraven har ökat kraftigt på en bank de senaste 10 åren
- Kapitalkraven på banker har stigit kraftigt de senaste 10 åren
- Kunderna har migrerat
Det här är säkert självklara begrepp för många, men kan kräva viss förklaring för andra.
Först och främst så verkar det som många tror att det banker lånar ut har man lånat in från sina kunder. Nästan varje gång som jag pratar om det så får jag just den invändningen.
Det stämmer bara till viss del och det stämmer för mindre banker, som Sparbanker. Tittar man på Borås Sparbank så lånar de ut ca 15 mdr kronor och lånar in 16,3 mdr från kunder. Tranemo Sparbank, som är en väldigt liten bank, lånar ut 1,9 mdr och lånar in 2.3 mdr från kunder.
Men om man går till en affärsbanken blir dels beloppen något annorlunda, dels relationen. Handelsbanken lånar ut ca. 2 000 mdr kronor och lånar in 940 mdr kronor från sina kunder. Ca. 47% kommer alltså från inlåning i Handelsbanken.
Ska man försöka bryta ut det som avser bolån och dessutom i Sverige så är relationen för Handelsbanken ungefär 800 mdr i utlåning och 340 mdr i inlåning från kunder (i båda fallen privatkunder i Sverige). Ungefär 42% kommer från det som kunderna lånar till banken.
För enkelhetens skull kan man säga att en affärsbank lånar in ungefär hälften från sina kunder av vad man lånar ut.
Resterande del lånar banken upp på den internationella kapitalmarknaden. Till en betydligt högre kostnad än vad man betalar för inlåning.
Så, för det första är det inte så enkelt som att banken lånar in av kunder för att sedan låna ut till andra kunder. Det är något som kostar.
Dessutom är det så att allt som banken lånar in får man inte räkna in i det som man lånar ut. Det här håller Finansinspektionen reda på och det här är kopplat till hur ”klibbig” inlåningen är. Dvs hur länge som banken får behålla inlåningen.
Om man delar in bankens inlåningskunder i fyra kategorier så kanske det blir enklare att förstå:
- Andra banker, försäkringsbolag och liknande.
Inlåning från dessa får inte banken räkna in alls som en del av det man lånar ut. - Stora företag.
Endast en mindre del får räknas in. - Mindre företag.
En större del än för stora företag får räknas in. - Privatkunder.
En stor del får räknas in.
Så, för det andra så är det inte så enkelt så att man får använda all inlåning för sin utlåning. Det kostar.
Nästa pilsner är kraven på likviditet. När det small 2008 insåg man ”helt plötsligt” att det där med likviditet var ett problem. Även om kunden lånade på 3-månader så var det få som betalade tillbaka efter tre månader. Man ville hela tiden förlänga sitt ”korta” lån. I snitt lånar nog en bolånekund som betalar en 3-månaders ränta i 3 år.
Konsekvensen blev att bankerna började låna upp mer och t o m betydligt mer än vad man lånade ut för att ha en likviditetsreserv och garantera att kunna rulla ett lån vidare. Vad jag kan se i Handelsbankens senaste årsredovisning så hade man en likviditet på nästan 500 mdr. Lite slarvigt kan man säga att banken lånar upp 25% mer än man lånar ut.
Att garantera likviditeten, och därmed utlåningen, kostar.
Som jag skrev tidigare så var de kapitalkrav som bankerna hade väldigt låga före 2008. Kapitalkraven är förenklat eget kapital i förhållande till bankens utlåning.
Nu är kraven istället betydande. Hur det påverkar kostnadsbilden beror helt och hållet på vad kapitalet kostar för respektive bank.
Att hålla ett högre kapital kostar.
Till sist det som kallas migrering. I det här sammanhanget innebär det att kunderna förflyttat sig från att ha bundna lån till rörliga lån (rörligt = 3-månaders). Marginalen i ett rörligt lån är högre än i ett bundet lån. Det säger sig självt. Om man tecknar ett femårsavtal så får man i de flesta sammanhang ett bättre pris eftersom man har en garanterad affär under längre tid.
2008 var ca 40% av alla bolån i Sverige rörliga lån. Idag är drygt 60% rörliga. Om man går tillbaka till 1998 så var bara 15% rörliga.
Denna förändring, migrering, har inneburit att kunderna valt att förflytta sig till lån med högre marginal. Det kostar.
Därutöver finns ytterligare några småsaker. Bl a måste bankerna betala in avgifter för att fondera medel till kommande finanskriser.
Blev det enklare? Kanske inte. Då ska du dessutom veta att en större banks fundingportfölj är komplex. Den innehåller också en hel del derivat för att ”göra om” upplåning i en valuta till en annan och för att förändra löptider på upplåningen.
Har då förändringen från 0,20% till 1,64% inneburit att bankerna tjänar mer?
Förmodligen marginellt, om ens alls, och det går inte att helt utläsa. Helt klart är bruttomarginalen har ökat, men det har också bankernas kostnader.
Men bankerna tjänar ju mer på sin utlåning? Javisst, beroende på att volymerna ökar. Om man tittar i Handelsbankens senaste årsredovisning så bidrog marginalförändring negativt till räntenettot, istället bidrog volymökningen till en kraftig ökning av räntenettot. Volymen ökar resultatet, inte marginalerna.
Enkelt. Eller hur?
Thomas Bogsjö 