Jag tror på rättssamhället

Jag tror liksom att det är grunden för vårt samhälle.

I ett perfekt samhälle blir alla brottslingar dömda, men vi lever inte i ett perfekt samhälle. Allt blir inte bra. Ibland misslyckas rättssamhället att sätta fast och döma den som är skyldig.

Ett misslyckande kan naturligtvis bero på en massa saker. Det kanske är så enkelt att det inte går att hitta den skyldige eller kanske är det omöjligt att bevisa.

Man kan naturligtvis också ifrågasätta om det alltid blir rättvist. Eftersom det är människor som dömer så blir det kanske inte alltid en exakt likadan dom vid två identiska brott. Å andra sidan så kanske det inte finns två identiska brott heller.

Dessutom har det konstaterats att det döms olika beroende på vilken veckodag det är. Den mänskliga faktorn spelar in. Väldigt mycket.

En del domare är naturligtvis väldigt duktiga. I toppen på topplistan. Det finns en hel del väldigt duktiga åklagare och polisutredare också. Det bästa som finns.
Även här finns det en topplista. Men det finns också de som kommer längre ner på listan. Det finns nog de som kommer sist också. Och ibland blir det inte bra.

Det här kommer att bli mycket bättre den dag som vi börjar använda algoritmer och AI som stöd och som förmodligen tar över helt till slut. De har inte en dålig dag eller huvudvärk och kan dessutom jobba dygnet runt.

Men så länge måste vi acceptera det som är och tro på det rättssamhälle vi har. Vi måste acceptera att rättssamhället ibland inte kommer åt de där värsta brottslingarna.


Tyvärr är vi ganska långt från det. Vi dömer ofta direkt. Långt innan utredning ens har startat. Och media dömer dessutom. Ofta långt innan den rättsliga processen har haft sin gång. Ibland hänger media t o m ut ”den skyldige” med namn.

Om sedan allt läggs ned och ”den skyldige” inte är anklagad längre eller om hen frikänns i en rättegång så är det inte ovanligt att nästa fas inleds.

”Ingen rök utan eld”

Det är nog bland det farligaste vi kan tänka och säga. Ändå gör vi det hela tiden och det innebär att vi dömer. Nånting måste ju ha hänt…annars skulle ju inte…

Det här är nog bland det värsta vi kan göra.


Det finns en annan sida också.

Det finns de som blir dömda, men som är oskyldiga.

Jag lyssnade på Kaj Linnas sommarprogram häromdagen.

13 år i fängelse.

Oskyldigt dömd.

Det tog nio år från det att han ”visste” att han skulle bli frikänd till han blev frikänd.

Nio år.

I hans fall var nog varken polisutredare, åklagare eller domare högst upp på listan. Snarare längst ned. Och media blev nyttiga idioter…

Så här fel får det bara inte bli.

Lyssna och hör hans beskrivning hur man skärs av från omvärlden. Hur känslor bara klipps av.

Fruktansvärt.

Sommar i P1 med Kaj Linna

Att sitta inlåst, skyldig eller oskyldig, är ingen dans på rosor. Det finns de som hävdar att de som sitter i svenska fängelser har det alldeles för bra. Jag kastade mig in i en tråd på FB nyligen kring just detta. Den handlade om Akilov och man ville att han skulle utvisas direkt. Att utvisa någon till Uzbekistan, som är ett av världens mest korrupta länder, och tro att den får ett riktigt straff där är bara dumt. Risken att han mutar sig ut eller helt enkelt blir frigiven är för stor. Enda chansen att vara någorlunda säker på att han får det straff han förtjänar är att han får sitta av sitt straff här. Men då menade en del att han fick det för bra. Jag tror inte att sitta inlåst blir för bra.

Man kan ju också titta på Michael Moores dokumentär där han jämför Norska och Amerikanska fängelser och fundera på vilken metod som är bäst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s