Vem som gav världen dessa bevingade ord vet vi inte riktigt. Kanske var det Mark Twain, kanske inte.
På ett sätt, ett bra sätt att beskriva statistik. Å andra sidan något orättvist. Väldigt orättvist t o m.
Jag gillar statistik. Jag söker ständigt, och har gjort så under många år, efter statistik för att leta bekräftelser på det som påstås i olika sammanhang. Oftast får det påståenden att falla platt till marken.
Statistik ger oss möjlighet att följa utveckling i långa trender i en massa olika sammanhang.
Ibland brukar man säga att man kan bevisa vad som helst med statistik. Det stämmer till viss del. Får man bara välja tidslinjen och kombinerar med en del annat så kan resultatet bli nästan vad som helst.
Samtidigt är det oerhört viktigt hur man tolkar statistiken. Just tolkningen blir så oerhört central för att förstå. Eller försöka förstå.
En som var mästare på att tolka och visa statistik på ett begripligt sätt var Hans Rosling. Fast egentligen var det hans son och sonhustru, Ola och Anna Rosling, som genom organisationen Gapminder skapade alla bubbeldiagrammen som gjorde Hans till en världskändis. Tack och lov så fortsätter de trots att Hans Rosling inte finns kvar längre. Det finns mycket intressant att hämta genom Gapminder om man vill försöka förstå världen. Kolla på gapminder.org och gärna dollarstreet.
Det Rosling visade var att världen mår mycket, mycket bättre än vi tror. Han bevisade det också genom just statistik.
Om man ska vara noga så är statistik en del av matematiken som innebär insamlande, utvärdering, analys och presentation av data eller information. Tyvärr så missar man oftast utvärdering och analys. Ibland förmodligen omedvetet och ibland förmodligen väldigt medvetet. Det beror på vilket syfte man har.
Media har en förmåga, eller oförmåga, att använda statistik och siffror på ett synnerligt obegåvat sätt. Det är inte ovanligt att man tar två siffror och påstår att de bevisar något. Så skapar man nyheter. Gärna med ett ord i rubriksättningen som förstärker allt också.
I Borås Tidning var det en sådan artikel häromdagen. Egentligen säger innehållet ingenting, men man lyckas skapa en artikel av just ingenting. Artikeln handlar om klotter. Ordet som förstärker är lavinartad. Man tar en siffra från 2016 och en från 2017 och tillsammans med en ökning på 80% så har man skapat en lavinartad ökning.
Inte så mycket att bry sig om egentligen eftersom hela artikeln blir totalt meningslös, men jag kan irritera mig över att media är så oerhört slarviga när man använder siffror. Helt uppenbart så har man struntat i utvärdering och analys. Siffrorna i sig säger absolut ingenting med det korta perspektiv man har. Är det mycket eller lite? Kanske har det minskat om vi ser det ur en längre perspektiv. Eller ökat. En ökning på 80% låter ju mycket, å andra sidan är en ökning från 1 till 2 en ökning med 100%. Men är det mycket? Siffrorna i artikeln som är underlag är polisanmälningar från tekniska förvaltningen. Men det framgår inte om man har haft samma rutiner för anmälan så att siffrorna blir jämförbara.
Dessutom frågar man en klottersanerare om hen har mycket att göra. ”Ja, det har ökat lavinartat”. Tja, står man och sliter med att ta bort klotter så kanske man tycker så. Det är väl ungefär som att fråga en polis om brottsligheten har ökat. Jobbar man med brott i princip 100% av sin arbetstid så misstänker jag att man upplever att det är just brott som fyller ens tid. Och mindre att göra blir det ju inte. Det blir bara mer och mer att göra.
Ovan nämnda artikel är naturligtvis en skitsak i sig. Samtidigt visar den i sin småskalighet hur viktigt det är att tänka till kring siffror, statistik och de slutsatser man drar.
Betydligt allvarligare är hur man hanterar statistik kring våldtäkter. Här blir det ofta politiskt och vissa politiska inriktningar gör gärna kopplingar till invandring. Dessutom gäller det att hålla tungan rätt i mun när man diskuterar just den här statistiken. Jag har försökt det i sociala medier några gånger och blir genast anklagad för att försvara våldtäkter och gärningsmännen, vilket jag självklart inte gör.
För att förstå statistiken behöver man också förstå bakgrund. Dvs. göra någon form av analys.
Tittar man på en graf över en längre period, säg 20 år fram till idag, så ser man en klar ökning. Dessutom en kraftig ökning 2005 och 2013. Statistiken är väldigt tydlig. Men…
För det första fick vi en ny sexuallagstiftning 2005 som utökade våldtäktsbegreppet. Det fick statistiken att raka i höjden. 2013 ändrades lagstiftningen igen genom att det s k passivitetstillägget ändrades. Det innebar också att statistiken drog iväg.
För det andra så har man under en lång tid arbetat för att våldtäkt alltid skall anmälas. Det har gjort att benägenheten att anmäla har ökat och troligtvis är högre i Sverige än i andra länder.
För det tredje så räknas varje våldtäkt som ett streck i statistiken, vilket inte alltid är detsamma i andra länder.
Sistnämnda låter kanske lite underligt, men jag lyssnade på ett par kvinnliga forskare på radio som diskuterade just detta. Deras exempel var från en stad på Västkusten där man i regel hade 30-35 våldtäkter per år. Ett år hade man helt plötsligt 195 (minns inte siffran exakt). Ökningen var en kvinna som blivit utsatt av en man under flera år. I svensk statistik innebar de 160 tillfällena en ökning med 160. I andra länder hade det blivit en ökning med 1. Därför är det inte heller helt enkelt att jämföra statistiken mellan länder.
Dessutom tolkade en del siffran säkerligen som att det var 160 olika män som våldtagit ytterligare 160 kvinnor.
Att utvärdera, tolka och analysera är viktigt.
World Economic Forum är ett bra ställe att hämta information och statistik på.
Nedan följer en länk till en artikel som på ett bra sätt beskriver vilken pessimistisk uppfattning vi ofta har om saker och ting i den här världen.
Men där statistiken kan hjälpa oss att förstå.
Återkommer med ett resonemang om hur världen mår. Egentligen.
Thomas Bogsjö 