Onsdag morgon nästa vecka 06.30 presenterar Handelsbanken sitt resultat för första kvartalet 2018. Eller Q-ettan som det heter.
Jag kan tycka att det är lite spännande att se vart det är på väg. Banken och aktien har ju fått lite stryk ett tag. Förutom de två senaste dagarna då aktien vänt uppåt. Ganska rejält dessutom. Kanske är det en indikation om det kommer ett bra resultat. Nästa vecka vet vi.
Analytikerna har varit tuffa mot banken ett bra tag. Man ifrågasätter ledningen. Man ifrågasätter kontorsrörelsen. Man ifrågasätter det mesta verkar det som.
Det här är typiskt hur det har varit i många år. I slutet av en högkonjunktur. Konkurrenterna knaprar in på lönsamhetsförsprånget och går kanske t o m förbi. Den för banken så viktiga Nöjd Kund mätningen brukar också bli jobbig för banken ungefär samtidigt. Konkurrenternas kunder blir också mer och mer nöjda. Och så den ständiga kostnadsjakten. Helt plötsligt har konkurrenterna också låga kostnadsnivåer.
Bara för att påminna. Handelsbanken drivs av ett mål och har för det två medel. Man ska ha högre lönsamhet än sina konkurrenter. Det ska man nå genom att ha nöjdare kunder och lägre kostnader.
Enkelt. Alla begriper.
Strategin har funkat väldigt bra sedan i början av 70-talet.
Däremot har man kunnat se i högkonjunktur att konkurrenterna närmar sig. Alltså inget att oroa sig för. När nästa kris kommer så står banken stark igen.
Eller, det kanske inte är så längre. Jag har oroat mig ett antal år där jag upplevt att konkurrenterna närmar sig på många sätt och kanske t o m driver bank minst lika bra. Kanske t o m bättre.
I varje högkonjunktur har man kommit närmre och närmre.
Därför är det spännande att följa resultatet nästa vecka.
Det finns dock en sak som bekymrar mig ordentligt.
Var står Handelsbanken i Algoritmiseringen?
Jag har levt i det ett antal år. Försökt påverka. Försökt driva förändring. Försökt få gehör för bl a nya arbetssätt och nya medel.
Men fått väldigt lite gehör. Istället har jag mötts av en hel del oförstående och okunskap. Ibland nästan löjeväckande okunskap. Dessutom en rädsla för förändring och att våga testa nytt. Det här bekymrar mig. Mer än något annat.
Idag ser jag inget av det som jag borde se. Jag läser inget av det jag borde läsa.
Det känns inte riktigt bra.
Thomas Bogsjö 