När ångloken under 1900-talet ersattes av moderna diesel- och ellok försvann behovet av eldare. Det fanns helt enkelt ingen panna att skotta kol i längre.
Men i USA vägrade järnvägsfacken acceptera att tusentals medlemmar skulle förlora sina arbeten.
Konflikten började redan 1935. Genom hårda förhandlingar och strejkhot lyckades fackförbunden under lång tid behålla eldare även på lok som inte längre behövde någon som skottade kol.
Fenomenet blev ett klassiskt exempel på ”featherbedding” – när arbetsuppgifter eller bemanning bevaras trots att teknikutvecklingen har gjort dem överflödiga.
Konflikten pågick i decennier. Trots att många tjänster avskaffades under 1960-talet levde äldre avtal och anställningsskydd kvar, med efterverkningar ända in på 1980-talet.
Det är svårt att inte dra paralleller till dagens AI-utveckling.
Vad händer när tekniken inte bara förändrar hur vi arbetar, utan gör hela yrkesgrupper eller stora delar av deras arbetsuppgifter överflödiga?
Historien visar att tekniska förändringar kan gå betydligt snabbare än samhällets förmåga att anpassa sig.
Den här gången kan omställningen dessutom bli både snabbare och mer omfattande.
Det kanske också finns en koppling till de oroligheter som vi upplever just nu runt om i Europa.
Kanske är det därför dags att på allvar börja diskutera medborgarlön – en grundinkomst som inte är kopplad till arbete.
Lämna ett svar